Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Commodum Possessionis och Besittningsskydd. 3
3. Den Svenska Lagstiftningen.
1. Den äldre Svenska Lagstiftningen.
Likasom i den äldre Germaniska lagstiftningen i allmänhet ’), så
framträder äfven hos våra förfäder fördelen vid bevisningen åtminstone i
allmänhet i en egen gestalt, nämligen såsom en företrädesrätt att bevisa,
hvilken bevisning fördes genom egen, vittnens och ett visst antal edsgärds-
mäns ed. I allmänhet torde man kunna säga, att denna företrädesrätt
tillkom den, för hvilken vissa redan före processens början mer eller
mindre uppenbara omständigheter talade. Besittningen af en sak var
en sådan omständighet, som talade till förmån för den, som hade den-
samma, der ej olofligen frånhändt gods fanns på bar gerning eller vid
ransakning, hvilket åter var en omständighet till förmån för den, som
förlorat godset. Hvad först beträffar lös egendom var nämligen regeln
i Landskapslagarne den, att den, i hvars hand gods klandrades,
egde, i fråga om djur (eller trälar), föra bevisning om att djuret var
födt och uppfödt hos honom och, i fråga om döda ting, att saken
var hos honom tillverkad (han a wald til hemföpo sen quict er. til
hemgierb an dött &r) 2), för hvilken bevisning klandret föll. Ansåg
han sig åter ej kunna föra denna bevisning, hade han rätt att visa
fång af annan, hvilken då (i händelse ej fånget var torgköp, i hvil-
ket fall besittaren väl genom dess bevisande renade sig från miss-
tanken om oloflig åtkomst, men vindicanten hade rätt att bevisa att
godset var hans) ?) hade samma alternativer, hvarefter denna ”lebsn”
så fortgick inom en af de olika lagarne olika bestämd gräns. Så-
lunda var det endast för bevisningen om hemmafödt eller hemma-
gjordt, som klandret omedelbart föll. Emellertid kan man visserligen
säga att besittaren, såtillvida som han hade valet i fråga om det för-
värfningssätt, som skulle uppgifvas, äfven hade fördelen vid bevis-
ningen om en rätt till saken.
Hvad åter fast egendom angår, så tillkom väl äfven här, vid
klander, bevisningen besittaren. Men, då i detta fall inget originärt
förvärfningssätt förekommer, motsvarande dem der vid lös egendom be-
visning om hemmafödt och hemmagjordt gällde, och i allmänhet ledande
af rätten från en fångesman till en annan fordras, så kan bevisningen
här ej i allmänhet betraktas såsom en fördel för besittaren. Ehura
1) Jfe Bruns s. 288.
2) UL. MbB. 43 pr. — Samma regel gällde ock enligt WGL., ÖGL
(hvilka dock blott omtala bevisning om ”hemaföt”), SmlL. och WmL.
3) ÖGL. VoB. 8. pr. etc. |
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
