Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 IL 8 Landtimanson,
saken är dunkel synes dock enligt vissa af lagarne, åtminstone i vissa
fall, klandret hafva afvisats, så snart besittaren visade sig hafva
på ett formelt lagligt sätt förvärfvat godset. Detta synes vara me-
ningen i WGL. I. JB. 2. $$ 10. 2 och IL JB. 2 o. 3. Så synes ock
enligt SkåneLagen !) son, för hvilken arftagen jord klandrades, en-
dast hafva behöft visa att fadrens besittning varit oklandrad 2). Ett
dylikt fall är det väl ock, i hvilket i WmL. I. BB. 4. forhefbis eper
föreskrifves. Huruvida detta i allmänhet varit grundsatsen i fråga om
arf torde vara svårt att säga. Men annars var den allmänna regeln
att den, till hvilken fånget blifvit ledt, skulle å sin sida leda det till
sin fångesman, hvilken lebsn sedan fortgick — i allmänhet till en
bestämd gräns.
Hufvudsakligen samma grundsatser som de här framställda gällde
ock enligt Landslagarne. De fingo emellertid innan denna periods slut
gifva vika för andra. Huru den förändring, som vi här åsyfta, i
parternas ställning till hvarandra i fråga om bevisningen försiggick
kunna vi här ej utveckla 3). De nya grundsatserna torde emellertid
först hafva blifvit framställda i de sannolikt af Olaus Petri författade
Domarereglorna. Det heter nämligen i den 35 af dessa: ”Der åkla-
garen intet kan bevisa, der är svaranden fri, ty åklagaren bör hafva
med sitt klagomål skäl och bevis” (jfr ock d. 29). Samma åsigt
torde det vara som framträder i ett Konungens och Riksens Råds
beslut 1538, der det bland annat heter: ”All klagemåhl, som icke
hafva någon skälig lijknelse, bör icke gillas.” Dessa grundsatser hafva
sedan ingått i vår nu gällande lag. Men att de redan förut varit i
praktiken allmänt gällande kan slutas af Abrahamssons anmärknin-
!) Schlyt. uppl. II. 37. Propter paternam tamen possessionem, quantum
libet breuem, pacificam, et ad patris obitum continuatam, filio iure conce-
ditur duodeni defensio iuramenti, in hac forma exhibendi, quod pater rem,
de qua agitur, iuste possederit, et ad filium sic iure hereditario sit deuo-
luta, ut sibi cum proprizstate possessio debeatur; nec’cogendus est adquisi-
sitionis paterne titulum indicare, qui sibi nititur pro herede rem quamlibet
uendicare, nisi querimoniam in uita patris super ea re fuisse constiterit su-
scitatam. Jfr I. 52.
2) Deremot förefaller det åtminstone tvifvelaktigt huruvida, såsom Nord-
ström (Sv. Samhff. Hist. IL 682) antager, ÖGL. EB. 1U. är ett fall der
denna lag erkänner innehafvarens rätt att sjelf omedelbart värja jorden
mot klander. Nämnde lagrum innehåller: Nu beeri engin fest a föter döbum:
ok zengin til höghz at hemuld: by hemule hvar sialuer sik. Det är väl
åtminstone möjligt att det här var en skyldighet, som öfvergick på inne-
hafvaren.
3) Jfr härom Nordström, anf. st. ss. 761 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
