- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1863 /
38

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38 I S. Landtmanson.

en sådan restitution skett, behöfva inlåta sig på någon tvist om rät-
tigheten till saken — således såtillvida en possessorisk process efter
rent Romerskt mönster.

Det kan nu blifva fråga om, huruvida ett motsvarande skydd an-
togs för besittning af löst gods. I Skeninge stadga fanns tillägget
”eller ok löse penninge” och detta qvarstår ännu i M. E. LL. Men
i Chr. LL. är det uteslutet och en hänvisning i stället gjord till Ed-
söreBalken om rån af lösören. De Capitel af EB., som här åsyftas
och till hvilka ock Abrahamsson hänvisar, äro 40 och 41. Dessa in-
nehålla väl ingentiog, som särskildt syftar på besittning, utan stadga
blott straff för den som ”af androm ränir”, men orden ”af androm”
skulle dock måhända lika väl som orden ”af them i handom hafver”,
heldst de ursprungligen varit delar af samma stadgande, tillåta tilläm-
pandet på besittning. Men att denna tillämpning ej af Abrahamsson
och de med honom samtidiga juristerne gjorts visar sig af hans an-
märkningar till 40 Cap. Han säger nämligen: ”Ey må något heta falt
rån, utan det skiedt i upsåt at råna, och af annans lösöron sig rickta,
derföre der någor menar sig kunna med wåld af annan sitt återtaga,
eller för någou fordran sig sjelf något af sin Skuldenär utpanta, och
det giör, sådant straffas ey som fult rån. — — Kiänner någor åt sig
det annan tilhörer, såsom wore det hans, och honom det med wåld
ifråntager, och kan edeligen ärhålla, at han intet annat förstådt och
wetat, än at det warit hans, den fälles i anledning af c. 25 Byg. b.
LL. för misstäckt at böta tre marcker” !). Vidare hänvisar han till
det som vid Kpm B. 5 Cap. är anfördt om återtagande af stulet gods.
På nämnde ställe heter det: ”Tiufvegodz hos triddie man, må ey
rätta eganden sielf återtaga, utan sedan han lagligen bewist det klan-
drade vara sig tilhörigt, och den det hafwer, det ey wärja gittat, då
tagi sitt åter, som här stadgat finnes, hvilket skier genom wederbö-
randes handräckning. Tager han det annorlunda igen, så böter han
råns both, det är tre marck”. Då här ingen restitution nämnes torde
man ock med säkerhet kunna antaga att ingen provisorisk sådan egde
rum och att, om den, som våldsamt tillegnat sig besittningen, åbero-
pade en rättighet, denna först undersöktes. Visserligen fick han, äf-
ven om han visat sin rättighet till saken, böta rånsbot. Men något
egentligt skydd för besittningen af lösören antogs emellertid ej ega rum.

!) Denna bot — ransboth — stadgas på det ifrågavarande stället i BB.
för den, som tagit annans fiskeredskap till vedermäle af | olofigt fiskande och
sedan ej kan visa att detta varit olofligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:41:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1863/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free