Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Commodum FPossessionis och Besittningsskydd, 39
2. Den nu gällande Svenska Lagstiftningen.
Den ofvannämnda i domarereglorna uppställda grundsatsen i af-
seende på bevisningsskyldigheten är i 1734 års Lag formligen erkänd
och har der i RB 17: 33 fått följande uttryck: ”Käranden åligger sitt
käromål lagligen bevisa; eller vare svaranden fri”. Då nu, såsom vi
i första afdelningen sökt visa, besittaren, enligt sakens natur, är sva-
rande vid en tvist om rätt till saken, som besittes, så bör ock be-
sittaren efter regeln hafva den fördel vid bevisningen i detta fall, att
den som påstår rätt till saken är skyldig att bevisa densamma mot
besittaren. I afseende på lös egendom torde ej heller något undantag
från denna regel böra anses gälla. Detta är också, der tvisten rör
eganderätten till saken, icke bestridt. Lagen föreskrifver väl inga
formaliteter för öfvergången af eganderätt till lös egendom, men, då
han i fråga om öfverlåtelse af -en sådan sak t. ex. under panträtt
(HB. 10: 1) eller såsom depositum (HB. 12: 1) gifver egaren det rå-
det att göra det ”med vittnen” eller att taga ”handskrift” eller ”bref”
derå, torde häraf kunna slutas att han ansett egaren behöfva en så-
dan bevisning mot besittaren i händelse af tvist om eganderätten. Om
åter kärandens eganderätt ej är ifrågasatt, men besittaren mot honom
påstår en sjelfständig, ehuru ur hans eganderätt härledd, rätt till sa-
ken kunde det visserligen synas tvifvelaktigt huruvida ej besittaren är
skyldig att bevisa denna sin rätt mot egaren. Besittarens påstående
skulle nämligen då betraktas såsom en invändning, hvilken det, enligt
senare delen af anförda lagrum, åligger svaranden att ”med bevis
styrka”. Emellertid torde väl ej käranden kunna sägas i detta fall
hafva sitt käromål bevisat; och har han ej detta, så bör väl den all-
männa presumtionen till besittarens förmån gälla åtminstone då inga
omständigheter för öfrigt tala deremot.
I fråga om fast egendom åter föreskrifver Lagen vissa formali-
teter för öfvergången af eganderätt. Derför, ehuru vid tvist om sådan
käranden visserligen efter den allmänna regeln måste bevisa sig en
gång hafva förvärfvat eganderätten, är det dock här ej tillräckligt att
besittaren uppgifver sin rättstitel, utan han måste äfven bevisa den-
samma, visa laglig åtkomst. År åter kärandens eganderätt icke ifrå-
gasatt, så bör visserligen svarandens besittning här ej innebära så
stark presumtion för en rätt till saken, som vid lös egendom, då
en viss form för öfvergången af en sådan rätt här måste anses vara
vida. nödvändigare än der och derföre ock här öfvergången utan en
sådan form måste anses mindre sannolik än der. Emellertid bör väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
