Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Eganderätt till Grufvor. | 49
synes bafva mycket skäl för sig, men torde, vid Grufvestadgans tystnad
om en sådan fördelning emellan de ursprungliga grufegarne af deras
andel i afkastningen af arbetet å det främmande området, icke böra
antagas, utan denna fördelning bedömas efter analogien med det fall,
när oppfinnare och jordegare med arbete & djupet komma in på an-
nan jordegares grund, hvilken utgör en del af utmålet och der fyndig-
heten icke är från dagen åtkomlig; hvilken sednare omständighet här
alltid inträffar och följaktligen gör analogien desto mera påtaglig.
Ofvergår man nu till frågan huruledes dessa uppfinnarens och jord-
egarens rättigheter till ett funnet mineral förvärfvas, så ligger det i
sakens natur att, hvad uppfinnarens rätt angår, det blotta faktiska
finnandet ej kan gifva honom en sådan. Staten tillerkänner upp-
fionaren rätt till det mineral, han funnit; men detta fynd måste till-
kännagifvas och tillvaron af detsamma konstateras, för att uppfinnaren
skall kunna förvärfva eganderätt till detsamma. 1 de stater, der en
sådan rätt är uppfinnaren tillagd, måste lagstiftningen föreskrifva en
bandling, hvarigenom uppfinnaren anmäler sitt fynd och förklarar sig
vilja erhålla eganderätten till detsamma. Denna handling är i alla de
stater, som bildat-sin rätt efter den tyska, inmutningen. Den äldre
tyska rätten — och till en del äfven den nyare — delade i allmänhet
proceduren för eganderättens förvärfvande i tre momenter. Det första
var skärpningstillståndets erhållande, hvarigenom förvärfvades rätt att
anställa försöksarbete; likväl kunde äfven den, som tillfälligtvis funnit
ett mineral, till detsamma erhålla samma rätt, som den, hvilken fun-
nit det, efter att hafva varit legitimerad till dess efterforskande. Det
andra var inmutningen, genom hvilken handling uppfinnaren anhöll om
förläning af eganderätt till fyndet. Denna kunde ej meddelas honom förr,
än han verkligen funnit, och derföre skulle uppfinnaren vid inmutningen
uppgifva ej allenast att han funnit något, utan äfven fyndets art, stället,
dess sträckning och öfriga beskaffenhet, m. m. och tillika tillkännagifva
sin önskan att erhålla eganderätt till det funna. Ehurna uppfinnaren
genom inmutningen icke erhöll eganderätt till fyndet, så räknades dock
hans rätt dertill emot andre inmutare från den dag, han inmutat, emedan
han då tillkännagifvit sig vilja blifva egare till sin uppfinning. Förr än
det offentliga förvissat sig om att de förutsättningar, under hvilka egande-
. rätten till det funna kunde meddelas, verkligen förefannos, kunde upp-
finnaren likväl icke erhålla eganderätt till sitt fynd. En undersökning
måste derföre ske om det angifna mineralet verkligen fanns å uppgifven
ort, om det ej redan blifvit förlänadt åt någon annan, i hvad rigtning
utmålet skulle läggas m, m. Först sedan denna undersökning föregått,
inträdde det tredje momentet, förläningen, hvilken formligen öfverlät
: 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
