Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 - Gustaf Kjellberg.
2:dra Stadiet. Den förändring, som den sjuke sjelf till sitt
mre undergått och genom hvilken allt uppfattas annorlunda ån förr,
framträder nu för honom såsom en reel förändring hos föremålen
för hans uppmärksamhet. Allting ser ut såsom förr, men det är
"endast ytan, som bibehållit sig, i öfrigt är allt annorlunda. Denna
obestämda underbara förködring hos allt, som omger den sjuke,
framträder slutligen för hans föreställning såsom följd af ett factum,
kring hvilket han sedan grupperar sitt medvetandes hela innehåll.
Detta factum är vanligen en fullständig fiction, men det framträder
dock för honom såsom objectiv verklighet och inverkar på hans
öfvertygelse med samma styrka, som om han sjelf dertill varit ett
vittne. Från den länge förberedda grunden har en pathologisk pro-
duct uppspirat, hvars utveckling sedan successivt fortgår. Den
falska idéen beherrskar den sjukes hela medvetande, han förmår ej
slita sina tankar derifrån och han hänförer till densamma allt, som
kan blifva föremål för hans uppmärksamhet. Denna idée kan hos
olika sjuke hafva ett mångfaldigt olika innebåll, allt efter deras
bildningsgrad, deras olika lefnadsöden o. s. v.; men en gemensam
karakter återfinnes dock alltid: det är en olycka, som har inträffat,
och olyckliga äro de följder, som den sjuke derur härleder för sig
sjelf, utan att han förmår i ringaste mon mot dessa värja sig.
Han är oundvikligen hemfallen åt sitt öde, utan hjelp, utan hopp.
Vanligen är det en tanke, hvaröfver han länge grubblat, som
slutligen fixerat sig. Samma tanke har ofta framträdt för hans före-
ställning, han har tillbakavisat densamma såsom absurd och förvänd,
men den har dock ständigt återkommit; derefter började han tvifla
och blifva oviss, men omsider försvann äfven tvifle. Samma
sak, hvars förvändhet han förut klart insåg, har öfvergått till fac-
tisk verklighet; sinnesrubbning har inträdt och hvarje bemödande
att på logisk väg visa idéens orimlighet måste misslyckas , emedan
för den sjuke den fixa idéen framstår såsom absolut verklighet och
allt, som med densamma kan komma i motsägelse, derföre måste
vara falskt. Han liknar en tänkare, som från en falsk premiss med
logisk conseqvens utvecklar sina slutsatser; dessa sednare måste så-
landa nödvändigt äfven blifva falska. Helt nyligen tillfrågade vi
en sjuk: Hvarföre gråter ni? ”Emedan min son är död.” Hurn
vet Ni att han är död? ”Jag hörde när de sköto honom.” Hvad
heter er son, och huru gammal var han? ”Han var 20 år och
hette Olof.” Men han var ju här i går för att efterhöra edert be-
finnande och Ni samtalade sjelf med honom. ”Det var ej min son.”
Men Ni kallade honom Olof och talade med honom om edra hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
