- Project Runeberg -  Upsala Universitets Årsskrift / 1863 /
21

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om Sinnessjukdomarnes stadier. 21

eller andra personer, eller ock döda ting, som på något sätt sam-
manhänga med hans förvända åskådning, och har då till sin dispo-
sition hela sin muskelkraft samt ofta nog en ej ringa skarpsinnighet.
Till följd af den våldsamma drift, som här framträder och hvilken den
sjuke sjelf ej förmår beherrska, har man hänfört dessa fall till
en egen form (melancholia maniaca). Ehuru mycket finnes, som
kan tala för en sådan uppfattning, har dock vår erfarenhet om
dessa egendomliga fall varit alltför ringa, för att vi skulle kunna
med stöd deraf våga uttala vår åsigt: En närmare analys af
sjukdomstillståndet gifver dock vid handen, att olikheten skulle
kanna bestå endast uti en större intensitet hos vissa sjukdomsytt-
ringar, som förefinnas vid hvarje fall af melancholie, der sjukdo-
men uppnått andra stadiet. Bakom den känsla af ångest och be-
tryck, som väsendtligen tillhör melancholien, ligger städse en läng-
tan efter lindring. Den sjuke anser sig hopplös och förlorad, men
han söker derjemte, att för enhvar, som han påträffar, få klaga
öfver sitt elände, tydligen emedan han finner en sorts tröst i sin
egen jemmer, under det att allt, som kan afleda hans tanke från
sjelfåskådningen, ökar det qval, som södersliter hans inre. Vid
högre grad af samma sjukdomsföreteelse nöjer han sig ej längre
endast med att klaga och nedsätta sig sjelf, utan han känner ett
oemotståndligt behof att tillfoga sig yttre skador, eller rentaf
att afhända sig lifvet (Melancholia suwicida), dervid sjelfva åt-
gärden sannolikt af den sjuke uppfattas såsom en lindring i det
tryckande qvalet, hvilken han derföre med begärlighet söker. Någon
gång vänder sig denna begärelse mot andras lif, som den sjuke
med ett slags passion eftertraktar (Melancholia homicida), men
det gäller då vanligen någon person, som för den sjuke varit dyr-
bar och hvilken han liksom offrar åt de mörka makter, som qvälja
honom 2). I dessa sista fall skall man vid en närmare undersök-

1) En fransk läkare berättar om ett hithörande fall, att han vid sitt
besök fann patienten liggande i sin säng, bunden till händer och fötter,
men fullkomligt redig. På läkarens frågor meddelade den sjuke sjelf alla
upplysningar, hvilkas rigtighet af de närvarande bestyrktes. Han berättade
under utbrott af den djupaste smärta, att han sedan flera år plågats af en
tanke, som alltjemt trängde sig på honom med sådan styrka, att han en-
dast med yttersta ansträngning förmådde afhålla sig ifrån den förskräckliga
gerning, omkring hvilken denna tanke rörde sig. Han älskade sin
mor med en sons hela ömhet och ändock ansåg han nästan som ett under-
verk, att han icke redan mördat henne. Vakande eller sofvande kände han
sig alltjemt dragen af en oförklarlig makt, som manade honom att verk-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:41:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uuarsskr/1863/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free