Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Gustaf Kjellberg.
ning oftast kunna återfinna hallucinationer eller illusioner, från hvilka
den sjuke hemtar ett slags motiv för sin handling.
Bland de fysiska symptomerna påkalla magens och tarmkanalens
functionella rubbningar synnerlig uppmärksamhet. Aptiten är vanli-
gen ökad, ibland gående ända till glupskhet, under det afföringen
fortfar att vara trög. Det tyckes som om patienten skulle lida af
en ständig hunger och hafva förlorat förmågan att känna sig mätt.
Flera symptomer antyda ofta tillvaron af en chronisk gastrointesti-
nal-catarrh, som vid behandlingen ej må lemnas ur sigte och som
envist kan qvarstå långt efter sedan alla andra sjukdomssymptomer
försvannit. Maggropen är oftast ömmande för tryck, buken i öfrigt
indolent och infallen, bukmusklerna lindrigt spända. Vägrar patien-
ten att äta, så står detta vanligen i sammanhang med hans falska
idée, som tvingar honom till abstinens i trots af hungrens qval, (e-
huru vedervilja emot alla födoämnen äfven någon gång torde vara
. för handen). Han kan ej äta, emedan han dermed skulle ådraga
sig evig fördömelse, eller ock fruktar han, att maten blifvit förgit-
tad af hans fiender, eller finner han något lika vigtigt skäl, att ej
tillåta det ringaste af den föda, som framsättes, att inkomma i sina
inelfvor. Då i sådant fall forcerad alimentation blir nödvändig, sät-
ter han sig till motvärn med hela kraften af denna negativa ener-
gie, som är den melancholiske egen, och det fordrar dervid ej ringa
både vana och ihärdighet för att ej försöken skola misslyckas.
Men äfven i andra afseenden fordrar patienten en omsorgsfull
uppmärksamhet, för att ej bringas till sin undergång genom de för-
ställa modermordet. För att undgå ett så rysligt öde hade han frivilligt
gått till arméen i Algeriet, der han med heder tjenat i flera år, hvarunder
hans mörka tanke ej lemnat honom, ehuru den tycktes försvagad i samma
mon, som afståndet mellan honom och hans mor var större. Han skref ofta
derom till de hemmavarande och erhöll slutligen ifrån en anförvandt ett
bref, hvari denne meddelade honom, att modren afliidit. Han intogs då af
bitter sorg öfver modrens förlust, men kände tillika den pinsamma ångest
försvunnen, som hans sjukliga fantasi förut åstadkommit; hans lynne åter-
vann sin fordna glädtiga spänstighet och han kände sig frisk och glad, då
han efter uttjent capitulation återvände till Frankrike, lycklig i hoppet att
göra sina hemmavarande en kär öfverraskning. Då han inträdde inom
hemmete dörr blef han stående liksom träffad af blixten; hans mor stod
framför honom lifslefvande. Hans slägting hade i sitt bref uppgifvit moö-
: drens död, för att söka dermed befria honom från hans olyckliga sjukdom,
men i samma ögonblick han åter såg modren vara i lifvet, vaknade den
gamla mordlusten med sin förra styrka, och han låg nu på egen begäran
bunden med starka tåg, emedan han kände sig oförmögen att motstå dei
ohyggliga drift, som manade honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
