Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Sinnessjukdomarnes stadier. 47
De första tecknen, som antyda att anfallet närmar sig sitt slut,
är att rösten blir mindre högljudd och att allt längre pauser uppstå i
monologen. Den sjuke blir mera stillsam och faller emellanåt i en kort
slummer; han sliter ej längre sönder hvad han åtkommer utan börjar
söka betäckning af hvad han kan hafva till hands. Slutligen inställer
sig djup sömn och då patienten vaknar är han vanligen redig, ehuru
han känner sig yr i hufvudet, lindrigt förvirrad, slö och kraftlös. I
samma mon som medvetandet frigöres och patienten återkommer till
besinning, inträder ett tillstånd af allmän depression och ett djupt ve-
mod efterföljer exstasen, hvarunder den sjuke lifligt känner hela vidden
af sin olycka. Han blir ytterst fåordig, skygg och sluten, men hans
medvetande är fritt och fullt redigt, tankeverksamheten är normal om
än något trög och han eger vanligen minne af allt som passerat under
det anfallet varat. Aptiten är stegrad, så att han nästan aldrig kän-
ner sig mätt, digestionen är snabb och god, se- och excretionerna nor-
mala. :
En fri mellantid (intervallum lucidum) inträder un, hvarunder
den sjuke småningom återvinner sina sinnens falla bruk, sedan äfven
den depression och den kraftuttömning, som anfallet efterlemnat, gifvit
vika, vanligen efter några få dagars förlopp. Denna mellantid af rela-
tiv helsa är hos olika sjuka af ganska olika varaktighet, men i all-
mänhet står dess längd i ett direct förhållande till längden af det an-
fall, som förlupit. Definitiv helsa kan man hoppas vara för handen om
patienten återfår full lifighet och jemnhet i lynnet, om sömnen fortfar
att vara god, om han börjar taga hull, får frisk ansigtsfärg och förmår
att uthärda ihållande arbete utan att deraf känna sig uttröttad. Fort-
far han deremot att vara försagd och lätt uttröttad, blek och af slappt
hull, så kan man vänta att förr eller sedvare få se ett nytt anfall in-
träda, som då alltid föregås af prodromer liknande dem, vi förat be-
skrifvit såsom betecknande sjukdomens första utbrott. Utan att han
’dertill vet någon anledning börjar ’han då åter känna sig beklämd och
orolig, kan ej fullfölja det arbete, ’han förehar, förlorar matlust och
söttn, och måste åter ’steg för steg genomvandra samma cirkellopp,
’som han föroat passerat, dervid symptomerna repeteras med typisk nog-
Trannhet.
"Sedan ett större eller mindre antal dylika intermittenta cykler för-
siggått, utan att ett varaktigt tillfrisknande förmått stadga sig, börjar
Mörtoppet ’blifva alltmera chrortiskt och sjukdomen öfvergår till ehronisk
Manie, ’hvars syimptomer vi hårnedan skola angifva. Att exact ’be-"
’stämmna ’gränsskillnatlen emellan den acöta och den chroniska Manien skall
svårligen kunna tyckas, enär öfvergången ej ’sker ned ’ett ’språng, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
