Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Gustaf Kjellberg.
hafva de rent kroppsliga behofven här ett vida större välde öfver den
sjuke. Sliter han sönder sina kläder, så är det af okynnig drift att
förstöra, som emellanåt påkommer, men det händer då ej sällan, att
han begär något till betäckning, emedan han fryser. Matlusten är i
allmänhet god, ofta glupsk, isynnerhet då anfallet bestått längre tid,
och det är då ej ovanligt, att hans lystnad äfven sträcker sig till före-
mål, som stå långt utom gränsen för vanlig snygghet. Digestion och
afföring äro vanligen i bästa skick, men det oaktadt blir patienten
mager och blek. Respiration och hjertverksamhet äro kraftiga och nor-
mala, pulsen någon gång påskyndad, högst sällan deremot retarderad;
hoden sval, men hudsecretionen ökad och af en skarp, frän lukt. Söm-
nen är oregelbunden, och ofta nog har patienten benägenhet att sofva
på dagarne, under det han tillbringar nätterna utan ro eller hvila.
Anfallets längd är mycket olika; hos en del sjuke börjar convale-
scens inträda redan efter fjerde eller femte veckan, hos andra åter
kan exaltationen qvarstå flere månader, eller till och med åratal, utan
att likväl allt hopp om åtminstone temporär tillfriskning bör anses för-
loradt. I allmänhet har hvarje individ, hos hvilken manien börjat re-
cidivera, sin bestämda tid för den maniacaliska cykeln, äfven sedan för-
loppet blifvit chroniskt, men i samma mon, som sjukdomen blifvit in-
vetererad, visar sig äfven densamme mindre regelbunden och mera svår
att på förhand beräkna. Då anfallet närmar sig sitt slut, kan man
iakttaga en tydlig förändring i den sjukes sinnesstämning. Gycklet
och hånet, som förut spelat kring hans läppar, försvinna, och en viss
nedstämning följer på öfverretningen, han blir tyst och fåordig, samt i
sitt beteende stillsam och medgörlig; den öfverretade fantasiens arbete
upphör, och patienten återvinner småningom reda och klarhet i upp-
fattningen af sina förhållanden. En viss slapphet och indifferens qvar-
står dock länge nog, och mången gång återfår han ej sin förra själs-
liflighet, utan förblir slö och lätt uttröttad äfven under den i öfrigt
rena mellantiden.
Uteblifver lucidum intervallum helt och hållet, så har sjukdomen
inträdt i ett nytt skifte, som egentligen utgör en öfvergång till secundår
form, och hvilket vi derföre skulle vilja benämna Maniens öfvergångs-
stadium. I allmänhet kan man antaga detta stadium vara för handen,
då patienten börjar taga hull, under det att symptomerna af exalta-
tion och allmän förvirring qvarstå oförändrade eller förvärras. Den
sjuke blir mera ondsint och får periodiska utbrott af vrede, som tyd-
ligt stå i sammanhang med ökad styrka hos hallucinationerna. Han
väsnas då och’ skriker, utan att man kan finna något yttre motiv till
hans vrede, men så väl de skymford, hvilka han utkastar, som hela hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
