Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Sinnessjukdomarnes stadier. 49
långt ifrån att förekomma i hvarje fall. De äro i prognostiskt hän-
seende af dålig betydelse, och oftast är det hörselsinnet, som härvid
spelar hufvudrölen. Synvillor äro mera ovanliga och merendels ganska
hastigt öfvergående, hvaremot abnorma sensationer hos känselnerverna i
allmänhet äro envisa, då de någon gång uppträda.
Deliriet bibehåller samma hofvudkarakter, som tillhör det acuta
stadiet, men det framträder icke på ett så våldsamt sätt och kan dess-
utom lättare afbrytas. Vanligen finner man patienten stående eller
sittande hopkrupen i något hörn af rummet, naken, eller endast delvis
skyld med lemningarne af sina sönderrifna kläder, dem han då med en
viss konstfärdighet fästat omkring sin i öfrigt obetäckta kropp. An-
sigtet är blekt, blicken irrande, osäker och förvirrad, ansigtsuttrycket
saknande karakter och energi, dragen i en oafbruten mimisk rörelse,
med vexlande uttryck allt efter som gyckelbilderna vexla i den sjukes
fantasi. Han talar sakta liksom för sig sjelf med slutna ögon och
starkt sammandragna ögonbryn, och synes helt och hållet försjunken i
sin inre brokiga och bizarra bilderverld. Då man kommer honom nära,
tystnar han ett ögonblick, och om ’man tilltalar honom, kan det hända,
att man får ett relativt ganska redigt svar, men det är också endast
för en helt kort stund, som man sålunda kan afbryta hans delirium
och förmå honom att samla sina tankar. Ögonblicket derefter löper
åter fantasien bort med all reda, och han infaller ånyo i sin förvirrade
monolog, utan allt afseende på de närvarande, och utan uppfattning
af hvad som tilldrager sig omkring honom. Bland de föreställnin-
gar, som i skyndsam vexling föresväfva den sjuke, utgöres största de-
len af reminiscenser från hans förflutna lif i förening med gyckelbilder
af allehanda slag. Emellanåt uppdyka rent af falska föreställningar, be-
rörande dels hars egen personlighet, dels andras, men dessa kunna lika
litet som de öfriga fantasierna fixera sig, utan försvinna lika hastigt,
som de kommit. De utöfva derföre ej heller någon inverkan på sin-
nesstämningen eller på sjelfkänslan, utan den sjuke tyckes tvertom
sjelf uppfatta dem såsom ett gyckel, och han bör härunder ej kunna
förvexlas med monomanen, som alltjemt qvarhåller och utvecklar sin
fixa idé.
Rörelserna äro fria och lediga, och patienten kan vid häftigare
utbrott utveckla både styrka och uthållighet, men i allmänhet finner
man ej mera denna våldsamma och obändiga häftighet, som tillhör det
acuta stadiet. Den rastlösa ifvern att vara i oafbruten verksamhet har
upphört, och den sjuke är i allmänhet mer stillsam, ehuru förstörelse-
begäret emellanåt tar ut sin rätt. Känslolösheten för värme och köld
är på långt när ej så stor, som under första stadiet, och i allmänhet
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
