Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Gustaf Kjellberg.
I början af sitt förlopp visar Paralysie générale till det yttre en
förvillande likhet med den form, vi ofvan beskrifvit under benämningen
Ecnoia. Sywmptomerna af den inträdande förlamningen kunna då vara
så lindriga, att de undgå uppmärksamheten, och den sjukes hela upp-
förande är ännu så föga afvikande ifrån hans vanliga, att man endast
af några få besynunerligheter eller orimliga påståenden, som ej öfverens-
stämma med verkligheten, kan misstänka en börjande sinnessjukdom.
Men vid en närmare undersökning af förhållandet bör man redan vid
detta tidiga skifte kunna upptäcka många egendomligheter, som ej till-
höra det egentliga vansinnet. Den sjukes fantasi är i ordets alla be-
märkelser mera utsväfvande och obegränsad, hans tankar sakna inre
sammanbang, och hans påståenden äro fulla af motsägelser; ban min-
nes sällan, hvad han sjelf sagt eller gjort, och är tydligen oförmögen
att qvarhålla den enklaste princip för sitt handlingssätt. Hans påståen-
den om egen öfverlägseuhet, rikedom, styrka o. 8 v. framträda mer
under formen af ett stortaligt skräflande skryt, modifieradt efter stun-
dens exaltation, än såsom uttryck af en fast och orubblig öfvertygelse;
han visar ingen benägenhet att af sin omgifning fordra den respect och
vördnad, som borde tillkomma en person med en så utmärkt ställning
i samhället, och i sina vanor har han derjemte svårt att hålla sig fri
ifrån en viss cynism. Sjukdomen skiljer sig sålunda i mycket ifrån
den verkliga Monomanien äfven i afseende på de rent psychiska före-
teelserna, och hvarje tvekan vid Diagnosen måste upphöra, då den sju-
kes uttal börjar blifva stapplande och rörelserna osäkra.
Med Manien har Paralyste générale största likheten vid början af
l:sta stadiet, och om förlamningssymptomerna då ännu äro så lindriga,
att de undgå uppmärksamheten, så kan ett misstag lätt göras, men
intermittensen uteblifver här helt och hållet, och deliriet är äfven i
vissa hänseenden afvikande från det maniacaliska. Det är öfverskat-
tandet af eget värde, förmåga och tillgångar, (fransmännens délire de
richesse, ambitieux), som bjertast framträder, och i patientens utseen-
de saknas det uttryck af öfverspänd exaltation, som utmärker Ma-
nien. Deremot framlyser alltjemt en barnslig fåfänga, som stegras i
samma mon, som den sjuke finner sig vara föremål för uppmärksam-
het, och ger anledning till en ständig progression i yttringarne af hans
delirium.
Från Melancholien skiljes Paralysie générale med ännu större lätt-
het, just genom samma fåfänga inbilskhet, som är alldeles främmande
för den tungsinnige, och det är endast vid första anblicken, som en
förvexling kan ske till följe af det slappa deprimerade utseende, som
utmärker en del hithörande sjuke, isynnerhet under prodrom-stadiet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
