Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Sinnessjukdomarnes stadier. 59
och äfven sednare under sjukdomens förlopp. Man behöfver endast
tilltala patienten för att finna, att helt andra än smärtsamma och hopp-
lösa föreställningar beherrska honom. 1 allmänhet är det äfven sällan,
som tydliga paralytiska symptomer saknas, hvilka dock alltid erbjuda
den säkraste ledningen för diagnosen.
Då sjukdomen i sitt förlopp hunnit så långt, att förvexling med
Dementia eller Paranoia skulle kunna komma i fråga, är den all-
männa förlamningen redan så framskriden, att man med afseende en-
dast härpå ej vidare kan misstaga sig om sjukdomens verkliga natur.
Vid lindriga fall af Apoplexi saknas deliriet, och lamheten är full-
ständig i någon del af muskelsystemet, under det kroppen i öfrigt be-
sitter full rörlighet. Bland de sjukdomar, som i öfrigt förete symptomer
af förminskad muskelkraft, är det endast den chroniska fyllerisjuk-
domen, som företer någon verklig likhet med Paralysie générale, men
anamnesen bör i detta fall lemna god ledning för omdömet, och i öf-
rigt är delirium tremens i mer än ett hänseende afvikande från de-
lirium paralyticum.
Prodr. Stad. (Stadium melancholicum). Ehuru under sjukdomens
hela förlopp de psychiska symptomerna i allmänhet hålla jemna steg
med symptomerna af allmän förlamning, hvilket äfven är en nödvändig
följd af deras gemensamma orsak, så är det dock vanligt att inom den
aldra första perioden finna endera symptomgruppen företrädesvis repre-
senterad. Talrikast äro de fall, der spår af förlamning i början tyckas
saknas, och det är hos sinnesstämningen, som man då märker de för-
sta spåren af den inträdande sjudomen.
Den sjuke börjar emellanåt klaga öfver en allmän tröttbet och
kraftlöshet, utan att dertill veta någon orsak, och han känner sig
djupt nedslagen, orolig och oförmögen att med vanlig lätthet fullgöra
sina åligganden. Depressionen ökar sig tidtals, och öfvergår då till en
obestämd fruktan, men remission inträder snart, och den sjuke känner
sig lugnare, ehuru helt obetydliga anledningar åter kunna försätta bo-
nom i oro. Han blir retlig och grälaktig, tror sig misskänd och till-
bakasatt, beklagar sig gerna 6fver den otack han rönt, och tillbringar
sin tid med att sammanställa och öfverdrifva alla dessa missgynnande
förhållanden. Sömnen är under nätterna orolig och ojemn, hvaremot
patienten på dagen har svårt att hålla sig vaken, isynnerhet efter mål-
tiderna. Han klagar öfver smärta och tyngd i hufvudet, samt öfver
lindrig svindel, som emellanåt påkommer. Ehuru han fortfarande be-
mödar sig att handlägga sina vanliga görvmål, är det dock för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
