Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Elektrotherapi. 9
hafva föreställningarna förut varit mycket oklara och oriktiga. Sedan
Cavendish, Ritter och Humboldt tagit första stegen till lösande
af denna fråga, har den först på sednare tider blifvit grundligare ut-
redd af Person, Pouillet och Ed. Weber!) m. fl., ehuru ännu
åtskilligt fattas för dess fullständiga lösning. Man har sålunda be-
räknat, att hela menniskokroppens motstånd, då strömmen ledes in
genom den ena och ut genom den andra af de med en ledande vätska
faktade händerna, motsvarar motståndet i en koppartråd af 50 till 90
tusen meters längd och 1 millimeters tjocklek. Det största motståndet
lempar öfverhuden och i förhållande till detta kunna de öfriga mot-
stånden i kroppen anses försvinnande små. Öfverhudens motstånd åter
varierar mycket efter dess olika tjocklek, fuktighet etc. Största mot-
ståndet erbjuda naglar, dernäst fot- och handsulor, hårbeklädda ytor
0. 8 v. Minsta motstånden träffas i axillen, glans, scrotum, ansigts-
huden och i allmänhet der huden är rik på svettkanaler och hårfollikler,
genom hvilka strömmen lättare intränger än genom epidermis-cellerna.
Hvad särskildt nerverna beträffar, så hyste man förut den tron, att de
borde besitta någon specifik ledningsförmåga, större än öfriga väfnaders
af samma fuktighetsgrad; men denna föreställning har man öfvergifvit ,
sedan i synnerhet Eckhards undersökningar 2) ledt till det allmänna
resultat, att väfnadernas ledningsförmåga beror dels af deras vattenhalt,
dels af de lösliga salter de innehålla. Men då salterna vida mindre
variera än vattenhalten, så blir öfverhufvud den sednare af största in-
flytande. Deraf finner man lätt förklarligt, hvarföre de hornartade
väfnaderna, såsom naglar, hår, epidermis, lemna så stort ledningsmot-
stånd i jemförelse med muskler, nerver, kärl etc.
Då den elektriska strömmen ledes genom en homogen och likfor-
mig metalltråd så strömmar den med samma intensitet genom alla
dess delar. Annat blir förhållandet i en ledare af så complicerad form
och sammansättning som menniskokroppen. Strömmen går då icke
uteslutande i en rak linea mellan begge elektroderna, utan derjemte
breder den ut sig från den ena elektroden åt alla sidor kring denna
linea för att åter sammanflyta vid den andra elektroden. Man kan
således anse strömmen upplöst i en massa båglinier eller strömcurvor
(Stromes-Scbleifen), i hvilka strömmens intensitet står i omvändt för-
hållande till det motstånd, som träffar hvar och en af dessa grenar.
Strömmens iutensitet är derföre störst vid båda elektroderna, der alla
!’) Weber. Quastiones physiologice de phanomenis galvanomagnet. in cor-
pore humano observatis. 1836. :
2) Eckhard, Beiträge zur Anatomi und Phbysiologi. Heft. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
