Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Fredr. Björnström.
fört förvånande verkningar, i synnerhet i början af sjukdomen, innan
myeliten öfvergått till bindväfsnybildning och atrophi!).
Sannolikt är, att hvarken den progressiva muskelatrophien eller
tabes dorsalis länge komma att bibehålla den ontologiska begrepps-
bestämning af endast i en viss form uppträdande sjukdomsspecies, som
man från början gifvit dem och som af flera ännu vidhålles. Redan
af de få former af dessa sjukdomar, som vi haft tillfälle att observera,
måste vi hysa misstro till en sådan uppfattning och i stället anse nöd-
vändigt, att hithörande sjukdomformer hänföras till nutritionsrobbningar
eller chroniska inflammationsprocesser uti ryggmärgen, hvilka efter olika
säte, utbredning och intensitet förete de mest vexlande sjukdomsbil-
der, och att äfven här en anatomisk grundval måste sökas för sjuk-
domsarternas begränsning.
Bland de fall af paraplegi, hvilka vi haft tillfälle att behandla,
har ett varit af så egendomlig natur, att vi ej kunna underlåta att här
meddela detsamma.
Paraplegia.
Peter Pehrsson från Söderbärke socken i Dalarna, 21 år gammal,
såger sig hafva sjuknat häftigt för 4 år sedan i en mycket svår ”hjern-
feber.” Under de 3 första dygnen var han mållös, ”ögonen rullade i huf-
vudet” och en svår hufvudvärk plågade honom. Ingen värk i ryggen, inga
convulsioner i armar eller ben. Sedan han legat ett par veckor, fick han
under 8 dagars tid ytterst häftig värk i högra ögat, som blef rödt och
stort, så att det "steg ut ur ögonhålan” och han förlorade synförmågan totalt.
Först efter 11 veckor var han så återställd, att ban kunde lemna sängen,
men ögat var fortfarande spetsigt utskjutande mellan ögonlocken, rödt och
ömmande. Han kände sig väl matt och svag i benen under några veckors
tid, men hade ingen lamhet eller svårighet att gå, och han återvann snart
sin helsa fullkomligt med undantag af åkomman i ögat, som stod på samma
punkt. Först 2 år sednare började han att känna sig svag och darrande
i benen, mjuk och svigtande i knäna, utan att han haft någon värk i be-
nen eller ryggen. Han besökte Sätra brunn sommaren 1862 och begag-
nade der inductionselektricitet, hvaraf han efter återkomsten till hemmet för
en kort tid kände sig starkare i benen. Då han återkom till Sätra som-
maren 1863 och den 29 Juni anmälde sig till elektrisk behandling före-
teddo hans gång följande egenheter. Han kunde ej lyfta fötterna riktigt,
utan släpade tårna i marken, emedan fötterna kändes blytunga. Det gick
något trögt för honom att sätta sig i rörelse, men då han väl kom i gång,
bar det’ af med stark fart och. han hade svårt att icke falla framstupa,
hvilket ock stundom hände, emedan som han uttryckte sig ”kroppen ville
springa ifrån benen.” För att ej stupa framåt, gick han mycket bukåtlutad
med bålen, benen voro under gången mycket vingliga och darrande och
!) Oesterreich, Zeitschr. 1862 N:o 49, 50,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
