Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Elektrotherapi. 41
fötterna släpades fram med sådan ansträngning, som om tyngder varit fä-
"stade vid dem, och han tröttnade snart. I sin gång liknade han närmast
en, som går på styltor. Han hade äfven stor svårighet att vända under
gången. Detta måste ske mycket försigtigt, om han ej skulle ”ramla ikull.”
Detta allt gjorde så mycket sällsammare intryck, som han eljest var frisk
och blomstrande, särdeles kraftigt bygd och egde i allmänhet äfven på be-
nen en ovanligt utvecklad musculatur. Benen voro nästan alltid blåröda
och kalla och råkade lätt i darrning då han stod stilla, i synnerhet då
han blef ”rädd och ifrig.” Vi fästa oss här ej närmare vid hans staphylom
på högra ögat, som dock under hans vistelse vid Sätra minskades något i
storlek. Hvad den ovanliga formen af hans paraplegi beträffar, så torde
vara svårt att med visshet bestämma dess orsak. Någon vanlig tabes dor-
salis var det ej. Hans gång var icke den för tabes charakteristiska, han
hade ej haft de i tabes vanliga neuralgiska smärtorna, han hade ingen be-
nägenhet att falla, då han tillslöt ögonen m. m. Sannolikt är, att hans
paraplegi stod i något sammavhang med hans föregående hjerninfiammation,
ehuru det är besynnerligt att tvenne år förflutit mellan begges uppträdande.
Man känner ännu för litet lilla hjernans functioner för att enligt en äldre
åsigt våga det antagandet, att de bristande coordinationsrörelserna i detta
fall skulle hafva berott på någon affection af lilla hjernan. Måhända komma
vi sanningen närmast, om vi antaga, att hans hjernaffection varit en me-
nvingitis, som sträckt sig äfven till öfre delen af ryggmärgen och der ehuru
långsamt orsakat någon förändring, som betingat paraplegien. Vi äro så
mycket mer benägne för detta antagande, som patienten tydligt visade star-
kare ömhet än vanligt för tryck på vertebra prominens, och behandlingen
af denna del af ryggmärgen med den constanta strömmen medförde bättre
inverkan än öfriga methoder, som försöktes. Vi försökte nemligen först lo-
cal behandling med constant ström (30–40 elementer) af benens muskler,
men utan märkbart inflytande. Sedan behandlades nedre delen af rygg-
raden och de större nervstammarne på benen med 25—30 elementer. Han
kände sig härefter lättare i benen, i synnerhet då strömmen applicerades på
nervi poplitei. Mesta verkan gjorde behandlingen (med 20 elementer) af
ryggmärgens cervicaldel. Genast efter denna första behandling, och ännu
mer sedan den blifvit upprepad 9 gånger, kunde han lyfta fötterna bättre,
kände sig stadigare i knäna, blef uthålligare i att gå, förlorade nästan
alldeles rodnaden och darrningen i benen och kände numera föga benägen-
het att falla framstupa, och var således på det hela förbättrad, då den
alltför korta behandlingen den 7 Augusti måste afbrytas.
De peripheriska paralysierna erbjuda måhända af alla sjukdomar
det tacksammaste fältet för den elektriska behandlingen; åtminstone är
detta det område, der det locala användandet af inductionselektriciteten
med största framgång kan användas, om också äfven här i vissa fall
den constanta strömmen har företräde. Dessa paralysier kunna bero
på många olika orsaker, såsom mechaniska (tryck), traumatiska och
rheomatiska inflytelser, neuriter, dyskrasier, såsom typhus, syphilis,
blyförgiftning m. m. <Inductionsströmmen kan härvid förmå att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
