Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 C. A. Torén.
som i ärenden af andlig natur eller i sådana, hvilka rörde läran,
gudstjensten , kyrkotukten, tillsättning af kyrkoherdar, åtnjöt sjelf-
ständighet och oberoende. Verldsliga makten hade från början blott
förbehållit sig de andliges aflöning, samt tillsyn öfver kyrkans tim-
liga tillhörighet. Så särdeles hårdt detta land blifvit tryckt af påfve-
dömets fjettrar, så kraftigt uppvaknade frihetsbehofvet, när en gång
genom reformationen ögonen blifvit öppnade för den ovärdiga träl-
dom den lidit. Andra protestantiskt sträfvande kyrkor kastade sig,
knappt undkomna det själsförderfvande tvånget af Roms mennisko-
stadgar, i känslan af svaghet i kampen mot den stolta hierarchien,
uti den verldsliga maktens armar. För Skottland, som vid tid-
punkten af sin pånyttfödelse såg på sin thron en prinsessa, fanatiskt
tillgifven det romerska väsendet, för svag, för sinlig, för liten, för
att ens kunna rätt högakta den mäktiga religionseld, som flammat
upp i förut missledda undersåters bröst, för Skottland var ej denna
tillflykt öppen, för Skottland stod ej detta stöd till buds. Vi tveke
ej att anse detta, på visst sätt, för en lycka för Skottska kyrkan.
Hon fick derigenom tidigt lära sig att icke ”sätta kött till arm”, att
ej luta sig mot maktens hyende, utan frammana sin egen rikedom
såsom Jesu Christi kyrka samt att ej uppblicka till någon annan än
Honom, som ej blott lofvat, att helvetets portar icke skola vara
henne öfvermäktiga, utan ock att Han i egen person vill vara sina be-
kännare och tjenare nära alla dagar intill verldens ända. <Ceesareo-
papismen, hvilken i många länder, än i gröfre än i finare form,
aflöste den genom gudlös ofördragsamhet och skändligt religionssvek
sig sjelf undergräfvande papismen, blef och förblef i allmänhet mera
främmande för Skottlands bjertan. Jesus vårt hufvud, vår styres-
man, vår härlige och uppenbare konung: hans ord vår lag, hans
ära vår ära: sådan blef och förblef på ett egendomligt sätt denna
kyrkas lösen i allt hvad som rörde det andliga lifvet och dess
uppenbarelser. I allt sådant vore Herren ensam den makteganda
liksom den kraftgifvande. Det blodiga våldet uppböd allt för att
kufva detta starka medvetande af Jesu Christi makt och uteslutande
suveränitet uti kyrkan: våldet tjenade blott, i stort taget, att be-
fästa och stärka detta inflytelserika medvetande och göra det out-
plånligt. De talrika blodsvittnesbörd, hvilka denna kyrkas män fått
aflägga, hafva tydligen burit välsignelse för denna del af den stora
församlingen , men de skola, så tro vi, erhålla en betydelse för
kyrkan i dess helhet, då tiden blir fullkomnad. Den protestantiska
fromheten har visserligen allestädes haft samma dragning till Honom,
som är dess sol, dess allt; men tanken på Jesus, såsom mäktigt
id
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
