Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 C. A. Torén.
och lif, under det att de Moderate med lätthet och, såsom det ej
sällan synes, med ett visst nöje eftergåfvo för den verldsliga maktens
fordringar och inkräktningar på kyrkans afg rundlagar fridlysta område.
Olikheten församlingstjenarne emellan var redan i början af förlidet
århundrade mera betydande derigenom, att en stor mängd at epi-
skopalkyrkans andeliga, wän af ringa allvar samt utan fasta tänke-
sätt, efter revolutionen 1688 insläpptes inom den presbyterianska
kyrkan och ökade antalet af ljunma Järare inom densamma. Att
nu patronatsrättens upplifvande skulle stärka det moderata partiet,
var naturligt. Det fick snart tillfälle att i handling ådagalägga sitt
innersta. Sorgliga voro de många och långa årtionden, dä kyrkan
med sina härliga minnen af ståndaktighet, frimodig bekännelse, him-
melskt verldsförakt och outtröttligt arbete för Jesu Christi ära må-
ste böja sin hjessa under den jordiskt sinnade moderatismens oädla
jernspira. I hvarje stridsfråga mellan patron och församling gingo
de Moderate alltid på de mäktige patronernas sida äfven der, hvarest
den föreställde personens oförmåga att tillfredsställa församlingen var
alldeles igonskenlig. De försvagade kyrkotukten, de motarbetade
hvarje sträfvande af lekmän, som ville höja det christliga lifvet ur
’ dess undertryckta, smäktande belägenhet och undveko i sin predikan
allt som kunde såra rika syndares ömtåliga öron. Det sätt, hvarpå
nu kyrkans ärenden leddes, så stridande mot dess innersta och ur-
spruogliga anda och så missgynnande för dess utveckling, föranled-
de många att med djup smärta öfvergifva den älskade, men från
sig sjelf affallna, vanslägtade församlingen. Ar 1733 lemnade henne
den förträfflige Ebenezer Erskine, 1752 afsattes Thomas Gil-
lespie, en utmärkt ordets tjenare, för det han vägrat taga del i
våldsam tillsättning af en kyrkoherde och mellan 1734 och 1834
uppstodo ej mindre än 600 dissenterande församlingar. Inga mis-
sioner till hedningarna företogos, inga bemödanden skedde för att för-
öka undervisningen för den hemma starkt tillväxande befolkningen.
Bolingbrokes ofvaunämnda akt om patronaträtten, Rvbertsons
disciplin, som nära trettio år å rad intill 1780 dels såsom mode-
rator, dels såsom den inflytelserikaste medlemmen , ledde den årligen
sammanträdande Generalförsamlingen, en mycket neologisk riktning
inom theologien, allt detta bragte Skottlands en gång i sann me-
ning ärorika kyrka till en Laodicensk ljumhet och lamhet, hvarun-
der presterna, hvilka ofta föga visste om det de skulle lära, föga
aktade på vandelns helighet och i hela sitt lif visade huru litet de
religiösa tingen Jågo dem om hjertat, undervisade folket mot dess
vilja i läror, hvilka både dess cateches och framför allt dess bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
