Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den fria Skottska kyrkans uppkomst. 9
en märklig sjelfmotsägelse. Man torde härvid också icke böra för-
bise den stora vigt, som måste i högre mått än annorstädes kom-
ma att läggas på prestens personliga beskaffenhet i en kyrka, der in-
gen föreskrifven liturgi finnes och der således den outsägligt makt-
påliggande del af gudstjensten, som går ut på omedelbar tillbedjan
och själarnes förande fram till Guds thron i den offentliga guds-
tjenstbönen, helt och hållet hvilar på själasörjarens personlighet. Den
andra särskilta omständigheten var den strid, som just nu uppstod
med frivillighetssystemets förfäktare. Som genom dessa statskyrk-
lighetens princip angreps med stor skicklighet och ifver, så måste
de evangeliske medlemmarne af statskyrkan, på hvilkas skuldror
nästan hela bördan af detta försvar hvilade, känna, att de ej kun-
de försvara nämnda princip på ett tillfredsställande sätt, så framt
de icke kunde bevisa, att den för ingen del innebär tvingandet af
oskickliga eller otjenliga herdar på motspänstiga församlingar.
Under dessa förhållanden framlades en så kallad Veto-akt af
Chalmers vid Generalförsamlingens sammankomst våren 1833. Vis-
serligen föll den för tillfället, men den föll på ett sätt, att man väl
kunde förutse dess snara seger. Denna inträffade riktigt året der-
efter, då den, på nytt föreslagen af en berömd jurist, Lord Mon-
erieff, gick igenom med 184 röster emot 138, således med 46
rösters öfvervigt. En kallelse (call) från församlingen hade af ål-
der varit ett vilkor för en prests anställande. Men denna i sig
betydelsefulla bäfd hade sjunkit tillsammans till en skugga af hvad
den varit och åsyftat. Kyrkans theori i denna punkt hade förblif-
vit densamma, dess praxis hade urartat. Nu i afsigt att föra den
gednare till öfverensstämmelse med den förra, yrkade den för kyr-
kans sanna välfärd ömmande Moncrieff, att det första ett pres-
byterium skulle göra, när en patronus föreslog någon till kyrkoherde,
vore att sända den föreslagne till församlingen för att aflägga pre-
dikoprof och sedan sammankalla de communicerande familjefåderna
i församlingen och utforska deras tanke om personen. Samtyckte
de att emottaga denne, så vore allt godt. Presbyterium skulle då
fortgå att anställa sitt prof med honom och om de godkände hans
lärdom , tänkesätt och karakter, admittera honom till församlingen.
Men om ett flertal af församlingsmedlemmarne framkom och högtid-
ligt förklarade, att de, af omsorg för sina egna och sina barns
själar vägrade antaga den föreslagne till sin kyrkoherde, så skulle
ett sådant Veto från folkets sida göra den föreställde oberättigad
till tjensten och presbyteriet skulle icke, såsom ofta förut skett,
tvinga honom på församlingen mot de communicerande familjefåder-
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
