Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 C. A. Torén.
nas uttryckliga önskan, utan skulle det då anmoda patronus att
föreslå en annan. Enligt vetoakten kunde en prest af Skottska kyr-
kan äfven nu blifva en patronus tack skyldig för sitt anställande,
men han skulle, hvilket ej synes vara för mycket begärdt, af den
kyrkliga myndigheten vara erkänd såsom en duglig man och af sin
församling mottagen med villighet och förtroende. Största delen at
Generalförsamlingen ansåg detta förslag förträffligt, så mycket mer
som de utmärktaste jurister, bland dessa Jeffrey, hvilken då var
Lord Advocate” — den höge embetsman, som i Skottland bevakar
regeringsmaktens intressen — förklarade det vara generalförsamlin-
gens obestridliga rätt, att i krat af dess innehafvande makt i kyrk-
liga frågor, stifta en sådan lag. Sjelfve Lord Brougham, ehuru
ingen vän af den Skottska kyrkans egendomliga friheter, erkände ,
att denna lag vore det bästa värnet mot patronaträttens lätt tänk-
bara missbruk.
Med all rätt må det anses såsom ett talande bevis såväl på
den måtta, hvarmed denna lag af folket emottogs som på det helso-
samma inflytande den utöfvade på patronernas presentationer, att på.
de tio åren efter dess stiftande, oaktadt en stor mängd, nära 200
patronella tillsättningar egde rum, endast i tio fall vetolagen be-
gagnades. ’ Föröfrigt buro lagens följder det härligaste vittnesbörd
om åtgärdens riktighet, ty snabb och välsignelserik var dess verkan
åt alla håll. Föräldrar kunde icke längre, under förlitande på fa-
miljens vänskapsförhållanden, ämna en son till det vigtiga embetet
utan afseende på hans religiösa förmåga och sanna kallelse: patro-
ner kunde icke dervid handla af idel godtycklig, personlig ynnest
och både föräldrar och patroner voro nödsakade att taga i betrak-
tande, huruvida en ung mans gåfvor och egenskaper gjorde honom
tjenlig till embetet. Ej ringare var åtgärdens verkan på presby-
terierna. Före denna akt låg den vigtigaste tygeln på det absoluta
patronatväsendet uti deras examinationer, men många af dessa pres-
byteri hade sjelfva blifvit påtvingade motsträfviga församlingar; mån-
gen berodde af patroner för vidare befordran. Af dessa skäl voro
de så kraftlösa, att, ehuru mången ovärdig person föreslogs, var
det intill vetolagens stiftande utan exempel, att någon af presbyteriet
förklarades otjenlig. Till den grad förlamades presbyterierna under
det absoluta patronatets herravälde. Men sedan vetolagen antogs
tänkte de på församlingens bästa: deras pröfningar blefvo allvarsam-
mare och i två fall hade en föreställd person, nämnd af patronus,
antagen af folket, blifvit at presbyterium ogillad på grund af bri-
stande skicklighet. Att slutligen och framför allt denna den kyrk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
