Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Adorationen. 3
ömsesidiga orden, svaren, ljuden, allt detta, som för den rättsinnige
kan vara en frisk källa till helig, lif och vandel, lifsuppgift, ande-
lig utbildning, ja utvecklingen i alla lofvärda hänseenden främjande
och stärkande inflytelse, auses af många såsom något underordnadt,
öfverflödigt , obehöfligt. Om också templen icke öfvergifvas, så anses
och begagnas de snarare såsom hörsalar än såsom rum, der de christ-
nas hjertan i gemensam fart och företrädesvis skulle upplyfta sig till
Gud, för att af honom utbedja sig nya krafter till lifvets vigtiga och
olika strider. 1 stället för att vara en utgångspunkt för frid, kraft och
stark, djup inverkan sjunker den offentliga gudstjensten sålunda ned till
något ringa, som visserligen ännu antages höra till mensklig ordning,
men som umbär den stilla, mäktigt ingripande kraften. Visst är, att
culten brytes och försvagas, så snart behofvet af gemensam bön, hvil-
ket är djupt grundadt i de christnas innersta lif, försummas och åsido-
sättes. Derföre ligger det en så utomordentligt stor vigt derpå, att den
offentlige bedjaren, målsmannen för det gudstjenst-hållande folkets tan-
kar, rätt allvarligt uppfattar sin dyra uppgift, sjelf rätt gifver sig in i
bönens innersta helgedom, brottas med Gud såsom Jacob, är angelägen
om de gåfvor, hvilka ombedjas, håller det varma och lifliga deltagandet
för de många själarne vid makt, så att en ödmjuk men kraftig böne-
anda från honom utgår. Derigenom skall det lyckas honom, såsom den
der står i den underbares tjenst och är hans verktyg, att taga hjertan
i besittning, bortjaga dödsdimmorna samt åstadkomma, att lågan brin-
ner ren och skär på tempelhärden. Der sålunda det företrädesvis Guds-
tjenande, det anropande, åkallande elementet får sin rätta prägel, der
indragas efterhand på ett nästan öfvernaturligt fängslande och gripande
sätt äfven de förut likgiltiga i kretsen af dess väldiga inflytelse, och
den som går till det heliga rummet för att i bönen uppsöka Gud, för
honom får frälsningeus ord en mångdubblad betydelse och välsignelse.
Fästningen är redan uppgifven: Gud får der draga in med sin sanning,
sitt ljus, sin Anda och der allt får fortgå, med sin salighet.
Fattas nu denna cultusdel i dess vidsträcktaste mening, så inbe-
griper den allt, som antingen omedelbart vänder sig till Guds i Christo
Jesu kärleksrika hjerta med särskilta åligganden, eller ock äfven sådant,
som mera medelbart, indirect, liksom genom en reflexion, på ett sym-
boliskt sätt uttrycker de andeligen stämda menniskornas traktande till
sin Gud. Det förra slaget af cultashandlingar utgöra hvad vii egentlig
mening kalle adoration. Det sednare slaget uppkommer, när Gudskär-
lekens lif likasom tar sin tillflykt till ett yttre föremål, kläder sig i en
kroppslig gestalt, hvilken det åt sig af fritt bjudande kärleksnödvän-
dighet har utvalt för att äfven på den vägen ljunga upp emot sitt här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
