Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å COA. Torén
liga mål. Den christna uppenbarelsen, i det den förde med sig bilden
af det goda och fullkomliga, gaf i och med detsamma åt skönhetssin-
net dess fulla berättigande på samma gång som den rikaste näring. Den
eviga sanningen, sådan den frambryter klar och strålande i Jesu Christi
evangelium, förenar sig med det skapade och så framskymtar det hög-
sta sköna. Det sköna, hvartill man här kommer, är det synligas för-
klaring genom en evig, rent himmelsk, rent gudomlig kärleksglans. Då
det nu tillhörer konsten att framställa det sköna, så är det klart, att
hon, i sin renhet nemligen, icke är ovärdig att återgifva himmelska
tankar, christliga idéer. Men en stor aktsamhet är här af nöden, att
man icke ger det yttre ett alltför stort utrymme, att man icke ger for-
mernas, färgernas, tonernas behag ett framstående välde, så att man
mera träffar skönhetssinnet än frälsningsbehofvet, evighetsbegäret, Gud-
sökandet, Gudskärleken. Åfven får man akta sig, att icke genom en
för stor vexling och mångfald af ritus det ena, som är nödtorftigt,
träder i bakgrunden. Detta är en klippa, hvilken man omsorgsfullt bör
vinnlägga sig om att undvika. Den rätta kosan går här emellan ett
för mycket och ett för litet. För vår del bekänne vi, att vi af de två
ytterligheterna heldre skulle välja det sednare: heldre för litet än för
mycket. Hjertat glädes vid tanken på Puritanernas heliga armod i
detta hänseende. Men vår Lutherska kyrka går häruti som i allt sin
härliga konungsväg emellan de sistnämndes måhända alltför stora fat-
tigdom å ena sidan och den romersk-catholska och grekiska yppigheten
å den andra: den anser intet, som står i harmoni med rommets bety-
delse och öfverensstämmer med tron, sig främmande. Den evangelisk-
lutherska gudaktigheten hyllar hvarje sträfvande, som i sanning syftar
till Guds ära. Har den protest, som från gammalt af bildstormare och
sednare af Reformerta kyrkan blifvit uttalad mot konstens rättighet
inom cultens område, någon sanning, någon väsendtlig betydelse, så
gäller den konstens missbruk, icke henne sjelf. Denna, den må ou
uppenbara sig i poösien, i den med denna djupt befryndade mnsiken
eller i måleriet eller i den plastiska framställningen, är, efter den evan-
gelistisk-lutherska kyrkans anda, en gåfva ofvanifrån, en gåfva af
Gud, som, rätt använd, blott kan framkalla välsignelser. Den kan,
får och bör vara ett käril, ett fat, på hvilket den frälsta mennisko-
anden äfven frambär sin gärd af tackoffer till Gud. Den står icke alle-
nast icke i strid emot cultens väsende och ändamål, utan har äfven
med sig en positivt främjande kraft, heldst konsten, i och för sig sjelf,
har en djup förvandtskap med det andeliga , det religiösa lifvet. Konsten,
då hon utan anspråk inträder på den heliga marken, der Guds ära
slagit sig ned för att der bo och uppenbara sig i outsäglig ljufhet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
