Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Adorationen. 15
när det varma lofvet ur det af Guds eld antända herdahjertat stillare,
renare, fullare, friare ljuda, än då tempeltjenaren med församlingen
står liksom inför Guds ansigte? Kärt vore det för oss, att en gång få
se den fria bönen intaga sin plats, t. ex. der den så kallade collecten
eller bönen före episteln, nu förekommer eller annorstädes. Visst är,
att vi måste göra allt för att på möjligen rikaste sätt göra oss till
godo hvad vi redan besitte. Vår liturgi är bunden: det tillhör då oss
att lösa den. Denna bundenhet må innebära en fara, så mycket mer
måste vi vara på vår vakt emot denna fara, Den är allvarsam. Må
vi arbeta emot den rost, den tröghet, som, sorgligt nog, ofta lägger
sig just på de punkter af det gudstjenstliga lifvet, som äro grannlagast,
mest betydande, finast ingripande och, om jag får tillägga, på visst
sätt, heligast! Må vi sträfva derefter, att de evighetsdigra orden i den
föreskrifna ritualen blifva våra i djupaste mening, undfå lif, saft och
blod för oss, så att de ej framstå såsom föreskrifna, utan såsom för
hvarje gång springande upp från vår egen till Gud höjda själ! Måtte
den Ande, som är den oförliknelige läraren i bönens vetenskap, tillå-
tas att få blifva mer än hittintills verksam ibland oss att bemästra,
förklara och genomtränga Adorationens, tillbedjandets, vigtiga moment i
vår gudstjenst! Vi hafve i denna del alle en outsägligt hög och ljuf
kallelse. De lyckliga dödliga, hvilka det är gifvet att leda Guds folk
till palmlunderna under dess färd öfver hedarne, måtte de framför allt
söka välsignelsen för sig och för all hjorden. Sker detta, så kommer
den. Gud tager den rätte tempelsvennen, den äkta altarmannen i de
stora ögonblicken på de vigda rummen, när det gäller lif och död för
oräkneliga, i sitt hägn: Gud låter honom då, ofta utan någon högre
känsla deraf, nästan omedvetet få bo i hans nådes tjäll. Saken är Guds:
åt honom, hvilken gifver oss lifvet, ljuset och den tysta, verksamma
andekraften, böre vi anförtro den, men dock ligger det makt uppå, att
vi derjemte i andra rummet, men bestämdt, energiskt och med full
manlig medvetenhet, hafve vår uppgift såsom personliga nåds- och frids-
och salighetskanaler i ögonsigte. Den offentliga tempeltjensten blifve
för oss alla fördenskull lefvande, uppfordrande, hjertepröfvande, för-
krossande, upprättande, vinkande, lockande, ljuf, kär, lycksalig, väl-
signad, välsignelsebringande!
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
