Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 . C. A. Hultkrantz.
uti en enda hufvudgrupp. För uppvisandet af de likheter och olikhe-
ter, som dem emellan förekomma, vilje vi dock ordna dem under vissa
robriker och så tillvida hänföra dem till vissa uuderafdelningar.
1. Författaren citerar om Christus sådana yttranden
och utsagor uti det G. T., som väl egentligen hafva en all-
männare betydelse men dock ega en synnerlig tillämp-
lighet om honom.
Bland Ebreerbrefvets citater hafva företrädesvis de, som tillhöra
denna afdelning, tilldragit sig en synnerlig uppmärksamhet. Man har
velat påstå, att författaren till Ebreerbrefvet uppfattat dem såsom i det
G. T. i direkt och egentlig mening utsagda om Christus. Men då en
sådan uppfattning icke öfverensstämmer med sammanhanget och orda-
lagen uti det G. T., så har man antingen velat påbörda författaren
missförstånd och misstydning af detsamma, eller ock emot den klara
bokstafven sökt påtvinga de uti Ebreerbrefvet anförda ställena den me-
ning, som man trott att brefvets författare funnit uti desamma.
För lösningen af denna fråga hänvisa vi till hvad som redan i in-
ledningen blifvit yttradt om de olika slag af citater, som kunna före-
komma. Det är icke nödigt, att ett ställe, som genom citation anfö-
reg, alltid skall hänföras till samma föremål, om hvilket det ursprung-
ligen har blifvit utsagdt. Vi hatve redan uti det föregående funnit
flere exempel på ett motsatt förhållande. På grund deraf torde väl
äfven de här ifrågavarande citaterna kunna försvara sin betydelse, utan
att man behöfver taga sin tillflykt till något utaf de tvänne ofvan-
nämnde antagandena.
Pe. 8 v. 5—7. I den 8 psalmen beprisar David den Guds herr-
lighet, som uppenbarar sig i skapelsen och särskildt i menniskan såsom
skapad efter Guds beläte. Då han betraktar den nattliga himmelen
uti all dess majestät och herrlighet med månen och alla lysande stjer-
nor, så gripes han till att börja med af känslan af sin egen ringhet
och utropar: Hvad är en menniska (huru ringa och obetydlig uti den
stora och herrliga skapelsen är icke en menniska) att du tänker på
henne, och en menniskoson, att du (med din nåd) besöker honom? Men
han erinrar sig derjemte den höga ställning och betydelse, som Gud
gifvit menniskan i verlden, och yttrar med anledning deraf: Du har
litit honom sakna föga i jemförelse med Elohim (d.ä. du har gjort ho-
nom föga lägre än Gud), med ära och herrlighet har du bekrönt ho-
nom. Du har gjort honom till en herre öfver dina händers verk, all-
ting hafver du lagt under hans fötter (Ps. 8: 5—7). — Hvad här sä-
ges om menniskan i allmänhet, med särskild hänsyn till den henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
