Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gifves det ett irrande samvete? 5
fredsställandet af sina sinliga begär, ofta erfar ett obehag i sitt eget
inre, utan att hon närmare kan göra sig reda för detsamma. Detta
obehag är föranledt af samma förnuftiga och osinliga vara, som i men-
niskans förnuftiga handlande utgör den bestämmande principen och le-
dande normen, hvadan detta dunkla medvetande med rätta kan kallas
en praktisk känsla. Den cesthetiskt förnuftiga känslan yttrar sig ändt-
ligen i en känslovexling, som är en följd af ett dunkelt medvetande om
den förlustelse, menniskan kan och bör erfara i sitt verksamma lif till
följe af det förnuftiga lifvets harmoniskhet och samstämmighet. Den
esthetiska "förmågan i sin högsta utveckling hos menniskan är ett i
någon mån klart medvetande om, att det varande, som åstadkommer
den esthetiska förlustelsen, ej kan vara ett sinligt, utan ett förnuftigt
varande. Skulle nu menniskan utan något med verksamheten åsyftadt
ändamål blott öfverlemna sig åt det nöje, som verksamheten sjelf väcker
hos henne, och skulle detta nöje vara en följd af en blott sinlig verk-
samhet, så kan det hända, att menniskan det oaktadt erfar ett obehag
under sin rent sinliga förlustelse. Det som åstadkommer detta obehag må-
ste vara något annat än det sinliga; det är förnuftet, som på detta sätt
gifver sig tillkänna hos menniskan, nämligen samma förnuft, som i den
mera klara eesthetiska förlustelsen uppenbarade sin närvaro. Då kan
ock ett sådant dunkelt medvetande om det förnuftigas verksamhet hos
menniskan med rätta kallas en wsthetisk känsla.
Vi hafva vid redogörelsen för de trenne slag af förnuftiga känslor,
menniskan kan erfara, framhållit en känsla af disharmoni i såväl theo-
retiskt som praktiskt och sesthetiskt afseende. Vi hafva gjort detta,
emedan en sådan känsla kännes starkare än en känsla af harmoni.
Men det är naturligt, att, om menniskan fortgår i den rätta riktningen
vid såväl den theoretiska som den praktiska och &sthetiska verksam-
heten, hvardera verksamheten åtföljes af en känsla af harmoni, så att
de förnuftiga känslorna, likasom hvarje annan känsla, kunna med rätta
sägas vara känslor af behag eller obehag.
Reflecterar man ej på dessa olika sätt för de förnuftiga känslornas
framträdande, utan betraktar man dem såsom ett dunkelt medvetande
om menniskans förhållande till förnuftet i allmänhet, så kunna de alla,
eftersom förnuftets enhet i sjelfva verket är Gudomligheten sjelf, sam-
manfattas under den enda benämningen af den religiösa känslan. Denna
yttrar sig nämligen såväl vid ett theoretiskt åskådningssätt af Gudom-
ligheten och hans verksamhet för menniskan, som ock vid den religiösa
verksamheten hoa menniskan och vid den förlustelse, som härvid kan
ega ru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
