Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 C. J. H. Engstrand.
för att förverkliga sedlighetens idé. Men derigenom har man ock i
detsamma inlagt en förmåga att rikta sig på det allmänna. Känslan
åter är alltid ögonblicklig och sålunda riktad på det conereta och in-
dividuella. Det moraliska sinnet är sålunda ingen känsla. Det för-
håller sig på samma sätt till den moraliska känslan och samvetet,
som inom Anthropologien det menskliga sinnet förhåller sig till det
djuriska, som varseblifningsförmågan till känsloförmågan hos men-
niskan !). Det moraliska sinnet kan sålunda ej hänföras till känslans
område, dit samvetet, såsom vi sett, måst räknas, utan det före-
kommer först på den moraliska föreställningsförmågans ståndpunkt.
Genom dessa våra undersökningar har samvetet blifvit skildt från
allt, hvarmed det skulle kunna förblandas. Det är en känsla, en
andlig eller förnuftig känsla, en praktisk och en moralisk känsla, samt
slutligen den moraliska känsla, som vid hvarje särskild handling an-
gifver menniskans tillstånd såsom verkligen sedligt eller icke.
Sedan samvetets definition genom denna vår analytiska betraktelse
blifvit vunnen, torde det vara lämpligt att för densammas närmare be-
lysning här anföra några historiska anmärkningar.
Ett sådant begrepp, som samvetet, hvilket, såsom vi sett, så
nära rörer menniskan, att det kan sägas vara ett, om än dunkelt,
uttryck af den menskliga personlighetens eller det menskliga subjectets
eget innersta väsen, kunde naturligtvis ej vara till för Grekerna med
deras rent objectiva ståndpunkt i philosopherandet, hvadan det ej före-
kommer i deras praktiska speculation. Endast hos den, som i sitt
personliga lif och uppträdande företedde föga af det grekiska skap-
lynnet, nämligen hos Socrates, finner man någonting, som tyckes likna
samvetet. Det är hans s. k. dasudvsoy, som enligt det yttrande, som
blifvit lagdt honom i munnen af Plato?), var en inre röst, som ofta
lät känna sig, och som alltid, när den framträdde, lät känna sig så-
som varnande, då Socrates sjelf var på väg att göra orätt. Om detta
doipövsov med afseende på den egna betydelse, det hade hos Socrates,
såsom någonting nära nog specifiskt för honom ensam bland alla men-
niskor, ej kan förklaras vara identiskt med hvad vi kalla eamvete,
hvilket enligt det christna medvetandet finnes hos alla menniskor, så
är det dock såsom en inre och helig röst hos menniskan i flera afse-
!) Jfe härmed Kant, Tugendlebre, Einleitung XII, & Sämmtliche
Werke von Rosenkranz IX p. 247.
2) Plato, Apologia Socratis Cap. XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
