Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 C. J. H. Engstrand.
ligt verksam måste nu vara den, att alla från det empiriska Jaget
härflytande hinder för hennes utveckling, eller, då hvarje inskränkning
är ett hinder för den rena sjelfverksamheten, hela det empiriska Jaget
så småningom upphäfves. Emellertid kan menniskan under denna sin
verksamhet bestämmas på flera sätt. Vid hvarje sådan bestämning
uppstår hos henne en känsla. Dessa känslor kuuna vara åstadkomna
dels genom en sådan verksamhet, i hvilken menniskan är fri, och der
hon sålunda sjelf är grunden till den verksamheten åtföljande känslan,
dels åter genom en af hennes frihet oberoende verksamhet. Det sed-
nare slaget af dessa känslor, hvilkas utmärkande charakterer äro lust
eller olust, allteftersom det empiriska Jagets tillstånd är öfverens-
stämmande med eller stridande emot naturdriften och dess fordringar,
utgöres af menniskans blott empiriska natur afficierande känslor —
motsvarande dem, vi ofvanför kallat sinliga eller kroppsliga!). De
förra åter, hvilkas kännetecken äro en sjelfförvållad inre tillfredsstäl-
lelse eller förebråelse, kunna ej finnas hos det blott empiriska Jaget,
utan hos Jaget, såsom je»nte sina inskränkningar i sig hafvande ett
absolut och icke empiriskt vara. Till detta slag af känslor — hvilka
måste vara af samma slag som de, vi ofvanför gifvit benämningen af
förnuftiga känslor — räknar Fichte samvetet, hvilket alltså alltid är
en känsla af harmoni eller disharmoni vid menniskans, en sedlig mått-
stock underkastade, handlingar ?).
Samvetet är alltså enligt Fichte en känsla af det absoluta Jagets
närvaro hos menniskan. Detta absoluta Jag fordrar i hvarje ögonblick
af menniskans verksamma lif en bestämd handling, hvilken hon med
fritt beslut skall förverkliga. En sådan handling är en pligt. År sam-
vetet ett medvetande om det absoluta Jaget, så är det ock — då
dettas fordringar äro pligter — ett medvetande om den individuella
menniskans i hvarje ögonblick bestämda pligter. Men då samvetet är
en känsla, så är detta medvetande, såsom Fichte uttrycker sig, blott
ett omedelbart, det vill säga ett icke reflecteradt medvetande. Sam-
vetet bestämmer sålunda ej, hvari den pligtenliga handlingen skall be-
stå, hvilket i stället tillhör den reflecterande förmågan hos menniskan.
Men sedan en handling blifvit begången, har menniskan ett medvetande
om, a& ett visst bestämdt handlande i det ögonblicket verkligen var
hennes pligt, och detta medvetande kan ej vara ett reflecteradt, utan
blott ett omedelbart sådant. Det är, såsom Fichte uttrycker sig, ett
!) Jfr ofvan p. 3.
2) Jfr J. G. Fichte, das System der Sittenlehre, Jena und Leipzig 1798,
p. 186—189.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
