Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 A. G. Ahlqvist.
Äfven dessa friheter begärde adeln i sin supplik, och utan några af
de inskränkningar, som konungen fann för godt att bifoga. — De ad-
liga privilegierna sluta med en förklaring, att de gälla ej blott för
dem, som äro födde af adelsstånd, utan äfven för dem, som af
konungen blifvit eller blifva till sådant upphöjde.
Då man läser 1569 års adliga privilegier, skulle man knappt
tro , hvad som dock verkligen var fallet, att adeln önskade erhålla
större förmoner än dem, som blefvo den beviljade. Vi hafva redan
sett, att de förslag, som adeln i sein supplik och riksråden i sina
anmärkningar framställde, blefvo, då de af konungen biföllos, i ett
och annat modifierade. Åtskilligt af det, som i nämnde handlingar
begäres, finnes i de stadfästade privilegierna ej omtaladt, det mesta
troligtvis derföre, att det ansågs vara naturligt och följa af sig
sjelft, men ett och annat säkerligen af den orsaken, att konungen
ej ville bifalla detsamma. Till det förra slaget torde man böra
föra menige adelns anhållan, att mäktigare adelsman ej må få öfver-
falla svagare, utan deras tvister slitas inför domstol; att adeln må
få idka jagt inom sina egna råmärken; att adelsman vid tvist med
kronah och kronobönder ej må trängas från sin egendom utan ran-
sakning och dom; att om adeln olagligen blifvit skiljd från gods
under Gustaf Vasas och Erik den fjortondes tid, den må det återfå
efter riksrådets dom, och vederkännas egendom, som blifvit kyrkor
och kloster gifven efter Carl Knutssons räfst !); att adelns tjenare,
om de i något sig förbryta, ej må öfverfallas af fogdar eller be-
fallningsmän , utan ställas till rätta och dömas efter lag; att slut-
ligen drots, marsk och kansler må utnämnas bland de förnämste af
adeln för att vara konungen bebjelplige vid ärendenas behandling.
Fordringar, som konungen afsigtligt förbigår, äro riksrådens påståen-
den, att prester ej må utnämnas till kyrkoherdar utan adelns i
socknen bifall; att den, som besviker eller kränker adlig jungfru,
kööp vthen allenest till mitt huushåldhs nödtorffther och med thet, som aff
min Affwell åhrligen Eröffres kann”. . . ; Gust. Johanssons ofv. anf. för-
bindelse.
!) Att adeln verkligen ännu under Johans tid framställde anspråk på kyrko-
gods synes af den i flera afseenden intressanta handlingen af den 13 Febr.
1572, som finnes införd i De la Gardiska Archivet IV: 140. — Grefvinnan
Märta Sture gjorde anspråk på prestebolet i Bälinge socken såsom gifvet af
hennes förfäder. Hertig Carl afrådde henne från att fullfölja dessa anspråk.
H. Carls registr. 18 Aug. 1576. — Ännu i de bekanta Postulata nobilium
begärde adeln att få återbörda gårdar och gods, som under katolska tiden
blifvit till kyrkor och kloster förärade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
