Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 15
tjensten, hvilket tyckes hafva kommit från konungen sjelf. Också
är det föga sannolikt, att de mäktigaste bland adeln gerna skulle
se en namnadel uppväxa, som måste blifva mer eller mindre bero-
ende af konungen, och derjemte af sin fattigdom kunde frestas att
ernottaga sysslor, som ej ansågos vara en adelsman värdiga.
Uppträdena under senare delen af konung Eriks regering för-
anledde de bestämmelser om anklagades förhörande och dömande,
som 1569 års privilegier innehålla. I dem stadgas nämligen, att
om adelsman angifves för förseelse, som går på heder, ära och lif,
skall han dömas af tolf eller tjugufyra adliga män, som hafva af-
lagt ed, att ej döma annat, än hvad rätt och rättvist är. Under
ransakningen må han ej insättas i fängelse, der andra förbrytare
förvaras, utan på konungens slott eller i sitt herberge i stad, efter
sakens vigt, och på sådan kost, som han sjelf har tillfälle att be-
stå sig, eller ock mot borgen få förblifva i frihet. I sin supplik
hade adeln anhållit, att angifvare mot adelsman, som ej kan styrka
sin angifvelse, må straffas såsom den anklagade hade blifvit, om
han varit skyldig, och att adelsman må stå till rätta inför riksens
råd och dömas efter Sveriges lag, ej efter hofartiklar, hvilka nu-
mera borde brukas blott ”för det gemena parti uti hofvet och för
ryttare och lansknektar, som större aga behöfva”.
Vidare innehålla 1569 års privilegier, att adelsman må få gifva
sig i vänskaplig makts tjenst, dock med vilkor att rusttjensten af
hans arfgods likväl fallgöres, och att han ej lemnar landet i krigs-
tid utan kunglig tillåtelse 1). De tjenare, som adeln ”beedigade och
svorne” äro, må ej lemna sin tjenst och af andra fredas utan sin
förre herres förlof och passbord, i synnerhet då riket är i krig,
men i fredliga tider må adeln ej behålla någon tjenare mot hans
vilja. Konungen lofvar de gode herrar i rikets råd och andra af
adeln, som dagligen brukas i hans hof eller annorstädes i hans och
kronans tjenst, nödtorftigt underhåll fritt från rusttjenst, och efter-
låter adeln att till eget behof handla med utländska köpmän och
utskeppa afkastningen af sina arfgods och förläningar, dock så att
städernas privilegier ej må kränkas och landsköp idkas af adeln 2).
!) Hvilken vigt konungen fästade vid detta stadgande, synes af ett ställe
i hans gårdsrätt: ”(de, som) vthj H. K. M:tts tiänst äre, anthen Edle eller
Oädle, skal vthj ingen annars förstes, herres eller potentatz eedh och tienst
wara förbundin eller förplichtat . . wedh lijfstraff”. Lidénska saml. å Upps.
bibl.
2) Denna handel till husbehof bade redan Erik efterlåtit grefvarne: ”Jach
och mine effterkomende skole icke driffue någen köpshandell eller Landz-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
