Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 A. G. Ahlqvist.
ohördt var det, att riksråden förevitade sin herre och konung så-
dant, som de ej hade skäl och bevis för. Konungen kunde å sin
sida påminna riksråden om förbudet i privilegierna mot att gästa
allmogen, hvilket de goda herrarne så ofta glömde. För att an-
skaffa penningar föreslog han, att såsom förut kronogods blifvit för-
sålda, skulle nu bördsrätten till samma gods försäljas. På samma
sätt borde adeln göra med sina landbönder, och kunde det så myc-
ket lättare ske, som dessa senare fingo bestå penningarne. Ville
adeln ej gå in härpå, så borde den erlägga två daler och en tunna
spannemål för hvarje landbonde. AÅfsloges äfven detta, så måste
konungen indraga förläningarne, isynnerhet som adeln så länge va-
rit befriad från vapentjenst 1). — På dessa ”besvärliga punkter”, så-
som Hogenskild Bjelke kallade dem, svarade riksråden fogligt, att
konungen var herre öfver förläningarne, och kunde således efter sitt
behag indraga dem helt och hållet, eller ock till en tredje- eller
fjerdedel. Att erlägga en så stor bevillning, som konungen fordrat,
var alldeles omöjligt, men ville de för sina personer gifva en daler
för hvarje landbonde.
Under det andra årtiondet af sin regering klagade Johan min-
dre ofta öfver adelns uppförande än under det första, hvartill dels
det ingångna stilleståndet med Ryssland, som gjorde rusttjensten
mindre nödig, dels konungens önskan att vinna adeln på sin sida i
.striderna med hertig Carl torde hafva varit orsaken. De redan an-
förda yttringarna af konungens missnöje äro dock tillräckliga för att
bevisa, så väl att adeln. missbrukade 1569 års privilegier, som att
den häftiga brytningen mellan Johan och aristokratien mot slutet af
den förres regering ej var en följd ensamt af konungens huogskott,
utan äfven blifvit af adelns eget uppförande under en följd af år
förberedd.
Att uppvisa de enskilda framstående männens af adeln verk-
samhet och karakterer under den tiderymd, vi behandla, vore vis-
serligen ej för vårt ämne främmande, men torde dock kunna un-
derlåtas, då dels materialier saknas för att göra en skildring af
detta slag lefvande, dels en sådan redan blifvit lemnad af en bland
våra berömdaste historieskrifvare 2). Deremot kunna vi ej under-
låta att med några få ord antyda så väl de begrepp om sin egen
!) Konung M:ttz wår Allernådigeste herres swaar på thet Radzslaghz ar-
tickler . . Rijkzens Rådh . . hafue latid författe . . Westeråhrs in Junij etc.
86”, — å a st
2) Jfr Karakteristik af tiden och de utmärkta handlande Personerna i
Sverige från år 1592 till 1600 af A. Fryxell (i Sv. Akad. Handlingar, XIV).
ee fli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
