Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 33
värdighet, som adeln vid denna tid hyste, som ock de beskyllnin-
gar och misstankar, som till följe deraf väcktes mot densamma.
Under det sista året af sin lefnad förnyade Johan sin redan
flera gånger förut framställda begäran, att adeln ej efter hans död
skulle tilltvinga sig några nya privilegier af Sigismund. I ett con-
cept till svar härpå, som troligtvis är författadt af Erik Sparre,
omtalas den ställning, som adeln rätteligen bör innehafva i ett ko-
nungarike. När tillbörlig och skälig frihet (för adeln) är, säger för-
fattaren , blifva både konungen och ständerna vid makt; upphäfves
den, så följa rikets vanära och förderf, såsom det skett med det
norska riket. Konungar hafva makt att adla hvem de vilja, men
aldrig bar något konungarike länge och väl bestått utan det gamla
adelsståndets välmakt, ty så mycket mera egendom detta har, så
mycket mera befliitar det sig om rikets välfärd. Konungars myn-
dighet båtar det att hafva myndiga undersåtar och att uppehålla en
adel, som består ej blott i vapen, kläder och säte, utan äfven i
blodet. Äfven nyadlade kunna ej umbära adliga privilegier, om de
skola uppbära sitt stånd. Ingenting är något kungarike, som ett
kungarike vara och kallas skall, till mera vanbeder än en öfver-
måttan betryckt och oförmögen adel, ibland hvilken ej blott slägter
dö ut, utan äfven måste gifva sig bland ofrälset igen. Adeln hade
af välvilja och trohet gifvit konung Gustaf arfsrätt; derföre borde
”det fattiga adelsstånd, som dock nu här i riket en ringa och oför-
mögen hop besluter” 1), få åtnjuta sina lagliga privilegier, deras
förstoring och icke förminskning, isynnerhet som ut- och inländska
valkonungar aldrig annat åsyftat. Sjelfva arfföreningen visar, att
ständerna hade väntat sig bättre, och ingalunda sämre, vilkor under
arfkonungar än de förut haft. ”Om våld och tyranni talar man
intet, ty der det tager öfverhanden är det lika, om intet eller
litet hafver lofvadt och tillsagdt varit". För öfrigt hänvisas till
rådslagen 1576 och 1584 2). — Dessa sina åsigter om ”det adliga
blodets” företräden fanno de store så litet stötande, att de, ankla-
!) Adelns fåtalighet omtalas äfv. i dess ”swar om adhelens innen fursten-
dömet wapnetjenst och deres godz, som förbrutne bliffva” (Vadstena, 1587):
Adeln i hertigdömet borde lyda under konungen, ty annars ”skulle den lille
adelshop skiftes och partes”; ej heller kan man tjena två herrar. ”Acta ang.
Ridd. o. Ad. I”, i riksark.
2) Conoeptet, som blott är ett fragment, är odateradt, men säkerligen -
från 1592, då riksrådens lidanden ”under dessa tre” år deri omtalas. Det
finnes i eonvolutet "Expeditio Argonautica” bland ”Acta angående den mel-
lan kon. Johan och hert. Carl uppvuxna tvistigheten m. om i Bk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
