Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 A. G. Ahlqvist.
Ruthwens stämplingar. Hertig Carl, till hvilken den förre vände
sig om understöd, dröjde med att yppa planen för Johan; först då
Mornay var dömd till döden, lät hertigen sin tjenare Sigfrid Preston
uppenbara allt för konungen och tillika bedja om nåd för den dömde,
hvilken dock ej beviljades, och mera än tjugu år derefter påstod
riksrådet Sten Baner, att hertig Carl verkligen varit i de nämnda
stämplingarna invecklad 1). Äfven i oroligheterna i Uppland och
Vestergötland, 1576, för hvilka presten Maurits Rasmusson i Böne
var den synlige hufvudmannen, och hvilka, äfven de, ansågos hafva
för syfte att befria Erik, spelade bertig Carls namn en role; sedan
han blifvit konung, bekände Maurits, trodde de missnöjde sig skola
erhålla ”sådana fribeter, som de hade i konung Gustafs tid och ännu
bättre” 2). — Troligtvis blef denna sista stämpling den närmaste or-
saken till Eriks död. Det är bekant, att tre af rikets biskopar
redan 1569 tillstyrkt denna, såframt någon sökte befria Erik ur
hans fängelse. Riksråden underskrefvo äfven Eriks dödsdom; så re-
dan 1573 Bengt Gylte och Clas Åkesson Tott, och sedermera, 1575,
de öfriga riksråden 3). Såsom ett af skälen till hans död nämnes,
”att han ville bringa all Sveriges adel om balsen”. — Slägtingarne
till Eriks offer nöjde sig för öfrigt ej med hans död; äfven hans
son, den olycklige Gustaf, blef af dem hatad och förföljd +).
Till oenigheten mellan konungen och hertigen bidrogo snart äf-
ven politiska tvistefrågor. Den förre kallade den senare i utanskrif-
ten på bref ”vår arffurste” i stället för ”arffarste till Sverige” ; så-
dana bref förklarade sig hertigen ej vilja emottaga; konungen borde
använda den gamla titeln, likasom hertigen å sin sida ”väl lät sig
nöja med den del, Gud honom gifvit” 5). Härtill kom den redan
under Eriks tid uppvuxna tvistefrågan om rättigheten att tillsätta
!) H. C:s reg. f. d. 24 Aug., 1 Sept 1574. — Bihanget t. Werwings
Sigism. o. Carl IX:s Hist., s. 212.
2) Maurits’ bekännelse d. 26 Dec. 1576. ”Hist. Saml, £, K. J. II:s tid”.
3) Joh:s fullmakt för Christer Gabrielsson m. fl. d. 21 Juni 1573, bl.
Rådslag i K. Joh. III:s tid. — Stjernman a. st. I: 381.
4) ”Man förnimmer och, att Konungh Erichs sån ähr ännu i liffuedt och
bliffuer achted och framsatt i påland . .... wåre nyttigdt, att man kunde
komme honnom vdaff wegen på den stad, där man finge see honnom på
skantzen, häller och till de wänner, där han inted kunde vnderstå sigh,
ehuru gierne han och wille”. ”Rådslag På Konungh Maij. i Swerigie W.
A. N. H. Nådige behagh och förbettringh, Actum Westerås In Martijo Anno
1585”, bl. Rådsl i K. Joh. IIL:s tid.
3) H. C:s reg. 30 Juni 1573,
-— - om AA Ars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
