Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 39
bärad i Vestergötland såsom ersättning för Strömsholm, hvilket blif-
vit hertig Carl gifvet i Gustaf Vasas testamente, men innebades af
enkedrottning Catharina Stenbock; likaså ville ban återfå till konun-
gen försträckta summor äfvensom uppbörden af hertigdömet för den
tid, då Erik styrde det, och förklarade slutligen med anledning af
två fartyg, hvilka konangen ej ville lemna honom, att den förre,
som vid sin kröning svurit, att ej tillfoga någon öfvervåld och
orätt, ej borde bryta detta löfte genom att beröfva sin egen broder
hvad honom med rätta tillhörde ).
En omständighet, som tycktes skola förmå så konungen som
hertigen att afbålla sig från alla inbördes stridigheter, var möjlig-
heten, att den fångoe Erik genom dem åter skulle komma till mak-
ten. Brödernas ställning till denne var dock betydligt olika: under
det att en försoning mellan Johan och Erik naturligtvis var omöjlig,
kunde väl hertig Carl, som för öfrigt blott hade deltagandet i ett
uppror på sitt samvete, genom att befria och åter uppsätta sin
äldste broder på tronen icke blott köpa sig bans förlåtelse, utan
äfven ett ökadt inflytande. Också hade Erik gifvit sig fången åt
Carl, som lofvade honom ett ”nådigt fängelse” 2). Att faror kunde
uppstå från Eriks sida af oenigheten mellan Johan och Carl visade
sig den förre inse genom klagan öfver ”förrädliga djefvulsmenniskor”,
hvilka i Uppland utspridde rykten om denna oenigbet och derjemte
ville befria och återuppsätta Erik; konungen begärde, att alla den-
nes anhängare skulle aflägsnas ur hertigens tjenst, och förklarade
slutligen det vara sin mening, ”att han finge aldrig något roligt re-
gemente här i riket, så länge Erik lefde, utan att dagligen mer
och mer ondt af honom förorsakades 2). Hertigen sökte lugna Jo-
han, men förgäfves; i den förbindelse, Eriks väktare fingo gifva ko-
nungen, måste de lofva, att Erik aldrig skulle med lifvet blifva
förlossad , och att de i alla sina lifsdagar skulle förblifva fiender till
dem, som unnade honom godt 4). Samma år, 1572, varnade ko-
nungen ej blott allmogen för de mordbrännare och skogstjufvar, som
ville befria Erik, utan förbjöd äfven dennes väktare att på slottet
insläppa någon ”hög eller låg, det vare sig ho det helst vara
kan” 5). Ar 1574 återuppväcktes dessa farhågor af Mornays och
!) H. Carls reg. d. 6 April 1569, 26 Jan. 1571, 30 Juni 1573.
23) Konung Carl den IX:des Rim-Chrönika, utg. af Bergius s. 37.
3) Kon. t. h. Carl d. 7 Jan. 1572. Riksreg.
4) Joh. Carlssons m. fl. förbindelse, d. 15 Maj 1572. ”Hist Saml f. k
Joh. III:s tid II”, i riksark. ”
5) Kungörelse d. 4 Juni 1572. Riksreg. f. d, 10 Aug. s. å,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
