Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 55
både för konung och folk. Då Sigismunds öfvergåog om hösten
1579 blifvit känd, uppträdde verkligen rådsherrarne .i det bekanta,
ofvan omtalade rådslaget i Vadstena med allvarliga föreställningar,
bedjande konungen förebygga, det ej några religiösa villfarelser måtte
blifva under den blifvande konungen i riket införda 1), — en anhål-
lan, som 1585 förnyades, i det att riksråden begärde, ”att hög-
bemälde vår nådige furste, ville uti religionssaker efterfölja sin älske-
lige käre herr faders exempel och höga lärdom, eftersom h. k. m.
den esomoftast hafver för alla förklarat” 2). Men dessa råd kommo
för sent för att, äfven om de blifvit af konungen följda, hafva nå-
gon verkan. Påfvarne släppte ej neofyten, som lofvade blifva deras
sak till så stor hjelp, ur sigte; så väl Gregorius den 13:de som
Siztus den &5:te skrefvo flera bref till honom, hvari han uppma-
nades till ståndaktighet, och den senare ville till och med, att Si-
gismund, för att ej nu efter sin moders död återfalla till kätteriet,
skulle begifva sig till sin moster, drottning Anna af Polen, och hos
henne qvarstadna. Detta skedde väl ej, men Sixti förmaningar till
Sigismund, att han ”genom föreställningar, uppmaningar, böner och
hot skulle rycka sina blifvande undersåter ur deras gudlöshet”, blefvo
icke destomindre åtlydda 2).
Den sakernas ställning, som Possevinus förefann under sitt an-
dra uppehåll i Sverige, var föga gynsam för katolicismens utbre-
dande. Förboppningarne derom förminskades ytterligare af det miss-
nöje mot nämnde påfvens utskickade, som mer och mer utbildade
sig hos Johan. Dennes vrede öfver den 1582 af Possevinus med-
lade freden mellan Polen och Ryssland är bekant, men ej att jesui-
ten förut förklarat honom, att tanken på en sådan fred blott var
ett af Johans calvinistiska, upproriska undersåter bopspunnet för-
tal 4). Missnöjet stegrades troligen äfven deraf, att Anders Lorich,
!) ”Så will och högeligenn ware förnödenn, att thenn högborne Furste
Hertigh Sigismundus, wår nådige herre och tilkomende Konungh, måtte så
bliffue vpfödd och vnderwist vdj relligionen, att alle Rijkzens Ständer måtte
haffwe thet trogne förhopp till H. F. N., att medh tijdenn icke schulle her
j Rijkedt bliffue innträngd någenn willfarelsse, Vthenn heller hielpe till att
förtage all onyttig förandringh för sådanne orsaker skuld, som nu för-
mällt ähr”.
2) ”Rådslagh På Konuogh. M. i Swergie W. A. N. H. Nådige behagb
och förbetringh. Actom Westerås in Martijo Anno 1585”, — bl. Rådesl. i
EK. Joh. II:s tid.
3) Theiner a st. U. B. 75—179.
$) "Jam uero uidet R. V. M:tas, quam falsa sunt (sic), quse alij, ac pre-
sertim rebelles Caluinist& solent spargere in vulgus, cum de inducijs a Rege
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
