Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 A. G. Ahlqvist.
måtte blifva dem förtagen, som af ringa tillfälle gerna vilja
blanda ondt bland syskonen” !). — Slutligen underrättade konun-
gen sin broder om den riksdag, som skulle sammanträda i början
af år 1582, och vid hvilken ban kunde göra sin förmenta rätt till
Strömsholm allom kunnig. Johan hade ej någon hos sig, hvarken
utan- eller innanråds, som blandade ondt mellan bröderna; misstänkte
hertigen någon, så fick det vara i sitt värde 2).
Den trettonde Januari 1582 sammanträdde den riksdag, vid
hvilken Johan för första gåogen uttalade sina anspråk på öfverhög-
bet öfver Carl i hela deras vidd, och som tillika bragte denne i
öppen fiendskap med de flesta bland högadeln. Andra underrättelser
derom än de, till hvilka man kan leda sig med Johans vid till-
fället utfärdade stadga om kungliga och furstliga rättigheter samt
presternas och adelns förklaringar om samma sak, finnas ej. —
Konungens stadga och adelns bepligtelse att stadfästa den äro da-
terade den tjugusjunde Januari 15822). Den säger sig vara ut-
fårdad, emedan konung Gustafs testamente icke är ”så klarligen
satt, som det väl behöfdes, utan kan vrångvisligen tydas både
emot det anseende och välde, som konung här i riket bör att bafva,
och emot konung Gustafs egen vilja”. Derföre utfärdade konungen
denna stadga, hvilken han hoppades, att hertig Carl icke skulle
ogilla, och befallde så väl denne som ständerna att vidmakthålla och
försvara. Sedan föreskrifves, att, emedan sjelfva religionen ej blif-
vit förändrad efter konung Gustafs död, utan endast ”messordningen
med några gudfruktiga kyrkoseder och kristliga böner förmerad”, alla
kyrkoseder skola vara lika så i furstendömet som i konungariket.
Då konungen oger högsta dom, våld och rättighet i Sverige, och
ärkebiskopen, som är konungen allena undergifven, tillförne alltid
haft den förnämsta platsen efter denne, så bör ingen utom dessa
två hafva makt att biskopar någonstädes i riket tillsätta. Lagmän,
som innehafva det högsta domareewmbetet i riket näst konungen, böra
utnämnas endast af denne, och konungaräfst hållas öfver hela riket.
Likasom hertigen ej eger att adla, kan adelskap endast genom brott
mot konungen förverkas. Konungen dömer ensam öfver adelsmän i
hertigdömet, som begått förräderi; i andra mål hertigen, som dock
ej får fängsla någon bofast, af adel eller icke. Fredlösa, som fly
in i hertigdömet, må ej der försvaras; ej heller konungens bortrymda
1) H. C:s reg. £ d. 11 Nov. s. å.
3) Riksreg. f. d. 5 Dec s. å.
2 Jfr Stjernman a& st. I; 3J46—3860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
