Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 61
knektar och annat tjenstefolk. Stämningar samt kungliga påbud
äro lika gällande öfver hela riket; likaså skall den ordning, som
konungen med riksens råds samtycke skipar om skjutsfärder och
gästning, gälla så inom som utom hertigdömet. Hertigen må ej
utvidga sitt län utom de bestämda gränsorna, ej heller utan laga
dom tillegna sig egendom i detta. Han bör utoämna rättvisa hä-
radshöfdingar, en i hvarje härad; bortgifver han något till arf och
eget, blifver en sådan gåfva blott bestående för den tid, då her-
tigdömet är skiljdt från det öfriga riket. Konungen har högsta dom
äfven inom hertigdömet, och ”all adel eger honom till tro och
tjenst vara, särdeles uti utfärder landamären att värja, som lag
förmäler” ; således eger hertigen ej att kräfva rusttjensten af adeln,
utan blott att uppbåda och mönstra den, som sedan fallgör sin
tjenst under konungens baner. Hertigens folk lyder i krig under
konungens fältöfverste, och straffas vid förseelser efter krigsartiklarna.
Adelsmän kunna, om de så vilja, gifva sig i hertigens tjenst; ” eljest
skola icke furstarne hafva till att råda och bjuda öfver någor
utaf dem, som äro i konungens råd eller och hans hoftjenare,
som antingen i furstendömet sjelfva boendes äro, eller och hafva
gods dersammastädese beliggandes”. Konungen eger att ensam ut-
dela frälse och adliga friheter; dessa åtnjuter så adelu i hertigdö-
met som den i det öfriga riket, och må ej hertigen i den måttan göra
annat än hvad konungen gillat och stadfästat. Innevånarne i her-
tigdömet äro konungen såsom rikets öfriga innebyggare till trohet
förbundne, och hertigdömet förhåller sig till riket i dess helhet som
en lem till kroppen. Slutligen stadgas, att om någon af konunga-
huset gifter sig med ofrälse qvinna, har han förverkat sin arfsrätt.
Den stadga, hvars vigtigaste innehåll vi avfört, var visserligen
ej uteslutande rigtad mot hertig Carl, utan bestämmer i allmänhet
förhållandet mellan konungen och ”furstarne”, men dess syftning var
dock uppenbar och doldes ej af påståendet, att den var uppsatt
”icke för några andra orsakers skuld, såsom skedde med en stor
del af de statuter, konung Erik lät förkunna, utan af en god väl-
mening”. Att adeln till en stor del befriades från beroendet af den
kraftfulle Carl, var en klar följd deraf, och väl äfven den största
orsaken till den villighet, hvarmed adeln i konungariket — den i
hertigdömet bosatta var ej vid riksdagen i Stockholm 1582 när-
varande — antog den gjorda stadgan. Detta kunde så mycket lät-
tare ske, som säkerligen mången tyckte med Erik Sparre, att man
aldrig från verldens begynnelse hört, att tre eller fyra regenter varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
