Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Joban den tredjes regeing. 67
utan någon synnerlig befallning af hertig Carl, efter kvilken adeln
i hertigdömet, att döma af dess skrifvelse, syntes rätta sig mera
än efter konungens begäran; dock lät han det dervid bero !). —
Äfven på mera enskilda vägar sökte Johan att komma till målet:
att försäkra sig om adeln inom hertigdömet. Så befallde han Pon-
tus de la Gardie att skrifva till Hogenskild Bjelke och låta honom
veta konungens vilja, att han skulle affordra Carl Sture ett nytt
löfte om trohet och rättrådighet emot Johan, hvilket borde stadfästas
”med en liflig och skriftlig ed”. På samma sätt skulle han göra
med flera af adeln uti hertigens hof 2). — Sådana befallningar blefvo
troligen ej hållna hemliga för hertigen, och kunde då icke annat än
ytterligare uppreta honom. Också befinnes han sedermera hafva for-
drat, att såväl han som hans tjenare måtte blifva befriade från de
många och stora eder och förpligtelser, som under konung Eriks
regering kommit i bruk 8).
Medan adeln i hertigdömet på detta sätt troget höll sig till
Carl, blef förhållandet mellan denne och de inflytelserikaste bland
riksråden allt mera spändt. Så uppstod en häftig skriftvexling
mellan hertigen och Erik Sparre om det den senare tillhöriga Hjel-
marsunds rätta råmärken. Då hertigen uppfört några byggnader på
det tvistiga området, gaf hans vederdeloman honom, såsom Carl
sjelf klagade, ”vidlyfteligen, högfärdeligen och osannfärdeligen många
onda lyten”, och påstod, att hertigen utan lag och dom trängt ho-
nom från hans föräldrars långhäfdade egendom, hvilket åter af her-
tigen på det häftigaste förnekades 4). Erik Sparre klagade för ko-
nungen. Då han i sin fulla rätt åberopat sig på denne och Sveri
ges lag, hade han blott ”bekommit vanvördiga svar, satis imperiose,
sic volo sic jubeo”. Konungen borde låta nedrifva den ifrågavarande
byggnaden, som var emot hans höga anseende, och kunde det lätt
ske, om han sände tolf eller fjorton knektar till Hjelmarsund; så-
lunda skulle det besanna sig, som man säger: longas regibus esse
manus. ”Ville konungen icke skydda sina undersåter, så kunna
tilläfventyrs icke många vilja söka hit till denna sidan om laga
hjelp , utan snarare lita på furstens försvar och välde". Orsaken,
hvarföre hertig Carl stod så mycket efter färjstället vid Hjelmar-
sund, var dels att han ville bafva hertigdömet bredare, dels att han
!) Riksreg. £. d. 9 Aug. 1585
2) Riksreg, f. d. 3 Maj 1585.
3) H. C:s reg. f. d. 17 Aug. 1586.
1) H. C:s reg. £ d. 19 Aug. 1585, 26 Febr. 1586.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
