Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 A. G. Ahlqvist.
- underblåsa konungens missnöje, utan kunde äfven ingifva denne
ganska lätt förklarliga farhågor. Tvenne af de skäl, på hvilka
Johan och Carl stödde sig vid upproret mot Erik, voro, att han
påtvingat sina bröder inskränkningar i deras makt emot Gustat
Vasas testamente, och förnedrat sig med ett lågt giftermål; konung
Johan hade i Stockholm 1582 försökt det förra, och anklagades nu
äfven för det senare.
Att Johan efter 1584 väntade ett våldsamt utbrott af Carls
länge hysta ovilja, synes af flera tecken. Genom utsända spe-
jare underrättade han sig om tillståndet i hertigdömet, och blef
mycket missnöjd med Peder Brahe och Erik Sparre, som låtit her-
tigens vän Carl Sture inkomma på Stockholms slott; de försvarade
sig dermed, att de så gjort för att inhemta underrättelser, och dess-
utom, vore Carl Sture konungens fiende, ”hade han mera på slot-
tet sett sin förtret än hvad som kunde behaga, ty det stod der så
till, att en konungens ovän icke deraf kunde fatta något mod” !).
— Då Johan sjelf blifvit konung genom adelns tillhjelp, låg den tan-
ken honom nära, att hertig Carl skulle stödja sig på samma stånd
i den blifvande striden mellan bröderna. Också ser man honom på
flera sätt söka förbinda sig med de inom hertigdömet bosatta adels-
männen, — ett försök, som dock ej lyckades. Så 1585, då ko-
nungen i ett bref till adeln inom hertigdömet begärde en penninge-
hjelp af den, fordrade underrättelse om hertigen, som sades lägga
några olaga skatter på adelns landbor, samt uppmanade adeln inom
hertigdömet att ej skilja sig från sina ståndsbröder i konungariket.
Adeln sammanträdde likväl först på hertigens kallelse, och förkla-
rade sig ej hafva några skäl till missnöje med denne 2). Konungen
var icke belåten med det erhållna svaret; detta hade för länge lå-
tit vänta på sig, förklarade han, och hade dessutom bort utfärdas
!) Job. o. Jak. Bagge, Er. Mattsson o. N. Hansson t. kon. d. 22 Febr.
1586. P. Brahe o. E. Sparre t kon. d. 1 Maj s. å., — båda brefven bl.
Handl. rör. de i K. Joh. II:s tid ankl. och fängsl. Rådsh.
2) H. C:s reg. f. d. 12 Maj 1585. — Ad. i hertigd. t. kon. d. 26 Juni
8. å., (undert. af trettiotvå personer); om de olaga skatterna: ”Så kune wij
E. K. M:tt till vnderdånigt swar icke förbålle, ad wij bhaffue slett inted
till ad beswere oss emott hans förstelige Node, sosom icke heller wore bön-
der, för then Ringe hielp, Nemligen en span Säd, som the sielfue god wille-
ligen beiakade til i förlidne höst . . . ad wij icke skolle ifrå the andre
aff adel ware affsondrede, så wetth gudh, ad wij thet aldrigh haffwe giort
och icke heller ennu göre vilie, i thett oss med Retthe böre ware ens och
enhellige til E. K. M:ttz, Ricksens och alles wore welferd . . ” — Tidög
saml. i riksark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
