Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 7
anledningar till sådana beskyllningar, likasom riksrådens bekanta
varning till Johan, att han ej skulle låta Sigismund draga ut på
jagt, icke finnes intagen deri. — Emedlertid försvarade rådsherrarne
det förslag till förlikning, som de i Vesterås framställt. Så skref
Peder Brahe till konungen 1585, att det ej var värdt att åter af-
färda några riksråd till hertigen för att medla, ty alla rådsherrarne
hade förgäfves blifvit använda till sådana beskickningar, hvarjemte
hertigen höll dem för sina enskilda ovänner, som tillskyndade mera
ondt än godt, eburu Gud kände deras oskuld i detta afseende. På
trenne sätt kunde man undvika rättegången: ”om hertigen ville afstå
med mycket och rätta sig, eller om han ville med bön och
ödmjukhet besöka konungen, till hvilket man ännu intet förnummit,
eller om konungen, såsom en äldre och förståndigare broder, upphörde
att bedrifva saken med sin förra häftighet”; skedde intet af detta,
så blef den föreslagna rättegången oundviklig !). Följande året,
1586, afgaf åter Peder Brahe i förening med Erik Sparre ett be-
tänkande om den tillämnade rättegången. De önskade, att denna
ej, såsom de förra underhandlingarna, måtte medföra ”mera sjelf-
tagen frihet och förtret emot ed. kungl. majestät”; vid det beramade
mötet kunde konungen rena sig från den beskyllningen, som gjordes
honom af både främlingar och rikets innebyggare, att han gjort her-
tigen förnär emot konung Gustafs arfförening 2). — Högadeln tyckes
för öfrigt hafva tänkt sig den blifvande rättegången såsom rörande
icke blott konungen och hertigen, utan äfven sig sjelf; vid den kunde
nämligen haltlösheten i de hertigens beskyllningar emot adeln visas,
som, om de förblefvo obesvarade, måhända medförde faror för fram-
tiden 3).
Hertig Carl insåg klart de faror, för hvilka den föreslagna rät-
tegången skulle ’ blottställa så väl honom sjelf som hans broder. Det
!) P. Brahe t. kon. d. 9 Maj 1585, bl. Handl. rör. de i Joh, III:s tid
ankl. o. fängsl. Rådsh.
23) P. Brahe o. E. Sparre t. kon. d. 1 Maj 1586, — i samma bundt.
3) E. Sparre t. Hog. Bjelke d. 7 Okt. 1585: ”der (hos hertigen) van-
ckede stoor besväring och synnerligen om Rijksens Råd, der taledes och
nogh om din orettwijse, girigheet och landzkiöp, så ock om de gårder i
skällinge, att ded war icke anned ähnn förläning, Jn summa, der fick huar
sitt och synnerlig Rijksens Rådh. Derföre syntes mig högelige ware för-
nöden, ehuru ded och ginge om ded andre, att Rijksens Rådh en gång
för alle Rijksens Stender måtte giöre sin tilbörlige Orsechtt för sådane till-
mäle; efterdy ded icke wel kan ware vten fhare, att Mann ded så stille-
tijende tager till sig” . . Hist. Saml. f. K. Joh. ULs tid, i riksark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
