Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 A. G. Ahlqvist.
fore, kunde börja fiendtligheter mot Sverige. Riksråden ville skrifva
till hertigen och bedja honom ”öppna dörren till en vänlig och bro-
derlig försoning”, likasom de nu bådo konungen låta sin ovilja mot
hertigen falla; kunde enigheten ej sålunda återställas, tycktes det
dem klokt, att konungen af broderlig välvilja och till större trygg-
het från hertigens sida, efterläte honom något af de omtvistade
rättigheterna, hvaremot han borde hörsamligen rätta sig efter arf-
föreningen och Sveriges rikes lag, ”så att det kungl. majestätet uti
hans anseende och höghet, eller uti utgifna privilegier, bref och
sigill, ej må ske något förnär”. Blefve äfven detta fruktlöst, må-
ste man, till undvikande af rikets förderf, tillgripa det medel, som
konung Gustaf i sitt testamente föreskrifvit, nämligen att låta några
de förnämste i riket, till hvilka medlemmar af alla stånd borde
räknas !), ransaka om de tvistiga frågorna. Kunde enigheten ej på
annat sätt återställas, hvilket dock vore det bästa, så borde denna
domstol sammankallas, bertigen stämmas inför den i laga ordning,
och till undvikande af väld, medlemmarne deri befrias från sina
eder och löften för den tid, som rättegången fortfor.
Detta var det bekanta rådslaget i Vesterås 1585, i hvilket
sedermera hertig Carl ville finna stöd för sitt påstående, att riks-
råden upphetsat konungen och honom sjelf till oenighet. Om
också något sådant skett genom enskilda yttranden, hvilket vi ej
kanna veta, säkert är det, att i det anförda rådslaget finnes det ej
3) Om också Erik Sparre och flere rådsberrar med honom tyckte, att
den föreslagna domstolen borde bestå endast af rikets råd och adel (jfr
Geijer a. st. Il: 260), yttrade de dock i det anförda rådslaget: . . . ”Der-
till med, att sådantt deste större ahnseende och krafft Både nu och i fram-
tiden haffua måtte, ähr Rådeliged, att till de förnemste, som Konungh
Göstaffs Testamente denne handelen våldgiffuer, må och andre vdaff alle
stender i Rikied, så wäll innan som vthen Furstendömett, där till förord-
nes, Nempligen Alle Lagmen, Erckebispen och allo Lädebisper, Canniker
och domproster, fyre de äldeste förnemeste härrer och förståndigste Adels-
pärsoner vdaff huar landzende, Ryttmestere, Fenrich och fyre förnemste
Ryttere vnder huar fhane, Deslikest och höffuedtzmannen med like månge
vader huar knechte fännike, 4 heredtzhöffdinger aff huar Landtzende, alle
vndertagene aff norlanden, 4 man vdaff huar stad, 4 aff nemnden J
huartt häredt, som någedt stortt ähr, och somlige 2 vdaff, och skole
alle de, som till denne handelen komme tilstedes, Både äddele och oäddele,
ware medh Breff och Zegil vdaff the andre, som hemma Bliffue, giorde
fulmecktige” . . . — Man ser, att riksråden föreslogo en domstol af nästan
samma sammansättning som den, hvilken sedan dömde dem sjelfva i Lin-
köping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
