Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 81 z
mellan svenskar och danskar, ehuru de ej voro skiljda af haf, språk
och nationalkarakter. — Då man hör de svenska riksråden, sedan
följderna af Sigismunds tronbestigning börjat visa sig, förklara, att ’
ingen hade kunnat förutse dessa följder, måste man ihogkomma denna
handling, som så klart utvisar det onaturliga uti en förening mel-
lan tvenne stamskiljda folk.
Konung Johan tyckes hafva tagit misslyckandet af planen på
polska kronan ganska lätt; han lyckönskade konung Henrik, i ett
bref af den 14 Juli 1573 och beviljade honom lejd och eskort för
den händelsen, att han toge vägen till Polen genom Sverige, —
detta senare till hertig Carls missnöje, som gjorde sin broder upp-
märksam derpå, att, utom andra olägenheter, som skulle uppstå af Hen-
riks resa genom Sverige, "det kunde vara förvitligt om Johan följde
någon annan än sin son, Polens och Lithauens närmaste arfvinge,
till dessa riken” 1). Hertigen tyckes ej hafva blifvit underrättad om
Johans planer vid konungavalet 1573, men följande året, då Johan
efter Henriks flykt till Frankrike åter trodde sig kunna vinna Po-
lens krona, tillfrågades han om sin mening rörande denna angelä-
genhet; han svarade, att om konungen finge när han ville återvända
till Sverige, och för öfrigt ej blefve med några svåra vilkor ”för-
knippad”, så borde han ej försomma tillfället att öka sin makt?)
— Vid valriksdagen i Maj 1575 lät också verkligen Johan sitt
sändebud Andreas Lorich, som redan vid 1573 års val hade hållit
det öfliga talet å Johans vägnar, ytterligare påminna polackarne om
deras skyldighet att välja honom eller hans son, hvarvid han hade
en mäktig förespråkare i turkiska sändebudet, som förklarade det
vara ett öppet fredsbrott, om polackarne valde någon af:’portens
fiender, tsaren eller ärkehertig Ernst, till konung, hvaremot sulta-
nen skulle gerna se antingen en infödd polack eller konungen af
Sverige eller slutligen fursten af Siebenbärgen, Stefan Bathori, upp-
höjd till denna värdighet. Den sistnämnde, sultanens vasall, blef
den, som erhöll pluralitet, hvartill de stora löften, han afgaf, vä-
sändtligen bidrogo. Så förband han sig bland annat till att betala
tolfhundratusen floriner till polska skattkammaren och att gifta sig
med ”Serenissima Polonig Infans”, den femtioåriga prinsessan Anna.
Det var klart, att Johan, som mot så runda löften blott satte af-
trädandet af de tvetydiga anspråken på Estland, ej skulle gå segrande
ur striden 3).
!) Dalin a st II: 2, 38. — H. C:s reg. f. d. 15 Aug. 1578.
2) H. C:s reg. f. d. 23 Nov. 1574,
3) Jfr Heidenstein a st, 66—92. Karamsin a st IX: 807—311. I
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
