Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aristokratien under Johan den tredjes regering. 108
sig med en förfärande hastighet. Ehurn Sigismund, likasem hans
företrädare, svurit att uppehålla religionsfriheten och att straffa dem,
som på något sätt ville störa densamma, blef han snart ett blindt
redskap för den katolska reaktionen. Denna införde slutligen ett sy-
stem af religiös ofördragsamhet, som i framtiden uppväckte häftiga
inre stridigheter, och slutligen gaf det polska rikets roflystna grannar
en förevändning att inblanda sig i dess angelägenheter på ett sätt,
som snart medförde dess undergång. Den polska adeln, som endast
med svårighet hållits i tygeln af Stefans kraftfulla hand, tillväxte
under Vasarnes dynasti i sjelfsvåld och maktlystnad: det förra fram-
kallade redan under Sigismunds regering inbördes krig, den senare
under hans söners förändringar i statsskicket, som gjorde en stadgad
och kraftfall styrelse nästan omöjlig. Detta visade sig redan under
de långa och blodiga krig, som blefvo en följd af Sigismunds an-
språk på Sverige, och som för Polen medförde förlusten af rika och
fruktbara landskap. Då konung August sedermera sökte återtaga
ett af dessa, upptändes ett krig, som undergräfde Sveriges makt och
nästan tillintetgjorde Polen, medan de båda rikenas gemensamma arf-
fiende riktade sig på deras bekostnad. Sålunda blef det Sveriges
och Polens tragiska öde att till och med genom sina segrar förbe-
reda sin egen ofärd!
Hade de beskyllningar, som sedermera framkastades mot sven-
ska aristokratien, varit sanna, nämligen att den förorsakat Sigis-
munds uppfostran till katolik och af egennyttiga afsigter förmått
Johan att för hans räkning söka Polens krona, så hade den genom
detta senare brott förebyggt de sorgliga följder, som kunnat uppstå
af det förra. Ty det var ej möjligt annat, än att Sigismund, sys-
selsatt med Polens styrelse och invecklad i dess stridigheter, skulle
förlora sitt fädernerike, — en omständighet, som redan 1573 blifvit
insedd af de polska senatorerna, och kort efter hans afresa föran-
ledde det i Danmark utspridda ryktet, att han hade afsagt sig sin
arfsrätt till Sveriges rike 1). För detta hade Sigismunds afresa omät-
liga följder: vår historia under ett århundrade fick deraf sin gestalt.
Att vårt fädernesland ej ännu en gång måste kämpa på lif och död
mot katolicismen, att det befriades från hertigdömena, att Gustaf
Adolf, i stället för att lyda under en Sigismunds spira, förde sven-
ska folket till strid för religionsfrihet och derigenom förvärfvade det
!) ”Hafwe alrede vthi danmark sådane tijdender waritt vthspridde, att
wår käre son skulle hafve wedersakett sin arfrrett här vthi Swerige”, skref
Joh. t Sigism., d. 18 Nov. 1588. Riksreg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
