Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reseberättelse. 9
personalen och bemöttes af alla med den förekommande välvilja, som
den resande fremlingen i allmänhet finner hos åtminstone den bildade
Greken. + Särskildt skall jag alltid med tacksamhet ihågkomma pro-
fessorerna Rangavis och Rhusopulos, dem jag ofta besökte i deras hem.
Svårigheten att förstå Nygrekiskan talad är, oaktadt det nya
språkets stora likhet med det gamla, äfven för den med det sednare
förtrogne icke obetydlig. Om man också känner de allmänna reglerna
för det Nygrekiska uttalet, fordras dock en lång tid, innan man vant
sig att hastigt och säkert under den nya ljudformen igenkänna de i
skrift välbekanta orden. Det är framför allt de många betecknings-
sätten för i-ljudet och det olika uttal, som vissa konsonanter vid olika
ställningar antaga, som länge verkar i hög grad förvillande. Har man
emellertid öfvervunnit denna svårighet, är den bildade Grekens språk
för den med gamla Grekiskan bekante lätt både att förstå och tala.
Deremot är folkspråket betydligt svårare både genom den mängd af
främmande — Albanesiska, Turkiska, Italienska — ord, som det upp-
tagit, dels genom sitt vårdslösande af de grammatiska formerna.
Då i början af detta århundrade Grekerna skulle begynna skapa
sig en litteratur, uppstodo tvenne motsatta meningar angående det
språk, som härvid borde användas. En del — de s. k. Hellenisterna
— ville återupptaga den gamla Grekiskan utan att inrymma åt me-
deltidens och nyare tidens förändringar af folkspråket någon inflytelse;
den andra sidan åter — de s. k. Vulgaristerna — menade, att ny-
grekiskan, sådan den lefde i klephtsångerna och det talade folksprå-
ket, borde upphöjas till skriftspråk. Midt emellan dessa partier ställde
sig ’den berömde Adamantios Korais, som yrkade, att språket väl
borde renas från de fremmande ord, som under tidernas lopp deri in-
smugit sig, och att ur fornspråket borde upptagas hvad som med det
nya språkets karakter var förenligt, men att dettas grammatiska bygg-
nad deremot hvarken kunde eller borde utbytas mot det gamlas, så
vida det nya litteraturspråket skulle kunna påräkna något lif och nå-
got inflytande på talspråket. Det är denna åsigt, som mer och mer
gjort sig gällande och numer allmänt följes af Greklands skriftställare.
Men innan den vunnit allmänt erkännande och efterföljd, hade de fal-
ska riktningarne tillskyndat den fattiga Nygrekiska litteraturen ganska
kännbara förluster. Så har Salomos från Zante, som anses för det
moderna Greklands rikast begåfvade skald, i sina dikter begagnat den
med Italienska starkt uppblandade loniska dialekten, hvarigenom de
beröfvats en stor del af sitt värde och äro eller snart blifva onjutbara
för flertalet af hans landsmän. Sammalunda ock Ionierna Calvo och
Zampeli. Åt motsatta sidan felade Panagiotis Sutsos — ehuru först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
