Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Evangeliskt-Lutherska Skriftermålet. 17
Marc. 10: 17—22; Luc. 18: 18—23. Drifven af en viss oro för
själens välfärd frågar den unge mannen: "Gode Mästare, hvad godt
skall jag göra, att jag må hafva evinnerligt lif?" Redan den fram-
ställda frågan låter ana ett icke för Frälsaren rätt tillgängligt sinne-
lag. Ynglingen tror ju, att han sjelf skulle kunna något åtgöra
till sin frälsning. ”Hvoad godt skall jag göra” äro hans ord. Icke
heller har tanken af hans förflutna lif förmått att i hans inre föda
någon förtviflan om sig sjelf, ty han menar sig ju hafva ”af ung-
domen hållit all budorden.” För en nådesförsäkran från Frälsarens
läppar är han således i följd af sitt i botten ännu egenrättfärdiga
sinne alldeles oskicklig. Huru går då Herren med honom till väga?
Stannar han vid en undervisning i allmänhet om möjligheten för
den unge mannen att vinna det eviga lifvet? Visserligen icke.
Herrens allseende blick hade upptäckt, att, huru stort hinder för
frälsningens annammande än låg i ynglingens egenrättfärdiga sinne,
det starka band, hvarmed han var fastkedjad vid de jordiska tin-
gen, dock mest stod i vägen för hans själs räddning. Han älskade
sina rikedomar och kunde ej slita sig ifrån dem; de fasthöllo ho-
nom starkast vid verlden. Här var således den ömma punkten,
hvarifrån hans samvetes sårande skulle utgå; här var denne yng-
lings skötessynd, som skulle framdragas och blottas för hans själs
blick. Derföre ställer ock Herren till honom en straffpredikan, som
jast egnade sig för denna speciella syndaböjelse: ”FEtt fattas dig” —
säger Han — ”"gack bort, sälj allt det du hafver, och gif de fattiga,
och du skall få en skatt i himmelen; och kom, följ mig, och tag kor-
set uppå dig.” Ynglingen, som lätt nog fördragit Herrens ord, så
länge de ännu blott gällde budordens hållande i allmänhet, blef af
den straffande rösten, som så djupt ingick på huns enskilda lif,
synbart gripen, ty det berättas, ”att han gick bedröfvad bort.” På
alldeles enahanda vis förfar Herren med den Samaritanska qvin-
nan. Hon hade lifvet igenom varit bunden i otuktssyndens bojor,
men sårad i samvetet hade hon af denna synd likväl ej tillförene
blifvit. På det att nu en sannskyldig törst efter det lifsens vatten,
Herren ville henne gifva, skulle i hennes inre uppsta, behöfde hon
att framför allt väckas till anger öfver den brottslighet, hvaruti
hon var djupast nedsänkt. Derföre framdrager ock Herren hennes
lifs synd och blottar den i all dess rysvärdhet för hennes själs
blickar, i det han säger: ”Du hafver haft fem män” (från hvilka du
på orättfärdigt sätt skiljt dig) ”och den du nu hafver, är icke din
man.” Qvinnan träffades af de så speciellt till henne riktade orden.
Hon skyndar till staden och säger folket: "Kommer, och ser en man,
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
