Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Gustaf Leopold Collinder.
signelse. I Jacobs epistel läse vi: "Är någon sjuk ibland eder, han
kalle till sig presterna i församlingen, och de bedje öfver honom,
smörjande honom med olja i Herrans namn, och trons bön skall
hjelpa den kranka, och Herren skall upprätta honom: och om han
hafver begått synder, varder dethonom förlåtet” (Jac.Br. 5:
14,15). Här föreskrifves i klara och tydliga ordalag, att en enskild
församlingsmedlem bör efter framläggande af sitt själstillstånd ge-
nom presterlig förmedling förvissas om syndaförlåtelsens nåd. Med
dessa bibelställen för våra ögon kunna vi äfven säga, att ett ut-
tryckligt tillförsäkrande af vare sig nåd eller dom icke är främ-
mande för den Apostoliska kyrkan.
Men för att vinna en rätt insigt uti den Apostoliska tidens
själavårdande verksamhet på de enskilda församlingsmedlemmarne,
måste vi äfven taga i betraktande det olika förfarandet med olika
arter af synder. Efter Herrans eget föredöme i Matth. 12: 31, 32,
skilja Apostlarne emellan förlätliga och oförlåtliga synder. Johan-
nes skiljer emellan synder, som icke äro till döds och synder till döds.
”Det gifves en synd till döds” säger han (1 Joh. 5: 16). Förfat-
taren till Hebreerbrefvet beskrifver denna synd till döds i de or-
den: ”Det är omöjligt, att dem, som en gång upplyste äro, och smakat
hafa den himmelska gåfvan, och delaktige vordne äro af den Heliga
eInda, Och smakat hafva det goda Guds ord och den tillkommande
verldens kraft, och affallne äro (att dem) igen förnya till bättring” (Hebr.
Br. 6: 4—6). Och i 10 kap. tillfogar samme författare: Om vi sjelf-
viljande synde, sedan vi fått hafve sanningens kunskap, då står oss
intet offer åter för synderna, Utan en förskräcklig domens förbidelse,
och den elds nit, som motståndarena förtära skall. Ho som bryter
Mosis lag, han måste efter tu eller tre vittnen utan barmhertighet dö.
Huru mycket större näpst, menen J, att den skall anses förtjena,
som förtrampar Guds Son och aktar Testamentets blod såsom orent, genom
hvilket han helgad är, och försmädar nådens Anda?” (Hebr 10:
26—29). Synden till döds, den oförlåtliga synden, består alltså
deri, att någon, som verkligen står i nåden, ”sjelfviljande” faller
derur och framhärdande förnekar och smädar den gudomliga
sanningen, sedan dess kraft dock en gång varit på hjertat er-
faren. För sadana synder skall ingen bedja, säger Johannes.
Men vi finna intet exempel i skriften, att någon blifvit be-
röfvad andras förböner och deltagande på den grund, att han be-
gått synd emot den Heliga Anda. Det heter aldrig, att den eller
den begått en sådan synd, utan alltid ”om de”, ”om vi”, ”om nå-
gon” Att så förhåller sig beror derpå, att menniskor aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
