Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Evangeliskt-Lutherska Skriftermålet. 27
kunna veta, om någon verkligen begått denna synd. Huruvida en
menniska verkligen stått i nåden och om hon fallit derutur icke
blott genom ett enskildt felande utan genom ett framhärdande mot
Andan, det kan allena hjerteransakaren, icke någon menniska veta.
Ehuru det således i theorien gafs en oförlåtlig synd, förekom den
likväl ej till behandling i det praktiska församlingslifvet. Alla an-
dra synder deremot, de må nu vara hvilka som helst, blott den
hjerteställning, som karakteriserar synd emot den Heliga Anda, icke
åtföljer dem, gälla för Apostlarne såsom förlåtliga, och detta icke
allenast, om de äro begångna före dopet och inträdet i Christi för-
samling, utan äfven sedermera.
Emellertid stannar det icke vid ett atskiljande af synderna i
förlåtliga och oförlåtliga. Praxis vid församlingsvården förde vi-
dare derhän, att man äfven skiljde mellan olika arter af förlåtliga
synder. De synder, som icke allenast stodo i motsägelse emot Guds
heliga lag, utan äfven åstadkommo allmän förargelse, störde friden
i församlingen och bragte de kristna i ondt rykte hos dem, som
utantill voro, synas tidigt hafva blifvit ansedda med större fruktan
och förskräckelse. Sådana synder omtalas i 1 Cor. 6: 9—10; Eph.
5: 5; 2 Thess. 3: 6 ff.; Rom. 16: 17, 18; 1 Tim. 6: 3—5; Tit. 3:
10, 11; 2 Joh. 10, 11 m. fli Från dessa såsom företrädesvis grofva
och svåra skilja sig de synder, hvilka visserligen i och för sig och
inför Gud äro lika så svara och för saligheten hinderliga, som de
andra, men hvilka likväl, såsom icke anstiftande allmän förargelse,
mera tillhöra det inre och enskilda lifvet inom församlingen. I
jemförelse med de förra synas dessa hafva blifvit aktade såsom
mindre svåra. Vidare skiljer Paulus emellan uppenbara och hem-
liga, bekanta och förborgade synder (1 Tim. 5: 24; Eph. 5: 11—13).
I och med det så gjorda åtskiljandet af synderna blef äfven för-
farandet olika för olika synder. Bestraffas och dömmas med Guds
ord skulle alla synder och syndare i församlingarna, men annor-
lunda blefvo de svåra och uppenbara synderna, annorlunda de min-
dre svåra och förborgade behandlade.
Men för att nu ega för oss klar den princip, som ledde den
Apostoliska kyrkan i dess förfarande med olika syndare, maste vi
erinra oss Herrens ord i Matth. 18: 15—18. Herren säger: ”Om din
broder syndar dig emot, så gack och bestraffa honom emellan dig och
konom allena: hörer hun dig, så hafver du vunnit din broder.” Då
hvarje synd kan sägas vara en synd emot bröderna, enär den stör
och hämmar det andliga lifvets utveckling och fortskridande inom
församlingen i dess helbet, äre vi berättigade att taga dessa ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
