Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Gustaf Leopold Collinder.
helt allmänt och säga, att hvarje syndare, äfven den grofve, bör
utom och jemte den offentliga predikan äfven blifva föremål för ett
speciellt på honom appliceradt användande af ordet. Vi hafva, så-
som vi redan nämnt, i dessa ord en uttrycklig tillsägelse af Herren
att öfva en speciell själavårdande verksamhet på hvarje enskild fallen
broder; hörer brodren denna enskildt till honom ställda tillrättavis-
ning, så är han ”vunnen”, således på den enskilda själavårdens väg
återförd till delaktighet i Guds rikes välsignelse. ”Men hörer kan
dig icke, så tay ännu med dig en eller två, på det att genom två eller
tre vittnens utsago hvarje sak må bestå.” Härmed träder förfarandet
med syndaren utom den enskilda själavårdens område in på ett
mera offentligt. Han blifver föremål för församlings- eller kyrko-
tukt, som, i händelse bättring icke mellankommer, fortskrider ända
derhän, att syndaren ställes till ansvar för sin brottslighet offent-
ligen inför hela församlingen. "Hörer han dem icke, så säg det till
församlingen”, säger Herren. Den hårdnackade syndaren skall således
om såväl den enskilda på honom öfvade själavården och en mindre
offentlig kyrkotukt visat sig otillräckliga att honom återföra, "be-
strafas inför alla, att ock de öfrige må hafva fruktan” (1 Tim. 5:
20, 21). ”Hörer han icke heller församlingen” (det är den i försam-
lingens namn och å dess vägnar till honom ställda offentliga till-
rättavisningen), ”så håll honom” säger Frälsaren slutligen ”såsom en
hedning och publikan” d.ä. uteslut honom från församlingens gemen-
skap. I öfverensstämmelse härmed anordna Apostlarne förfarandet
med de enskilda syndarne. En irrlärare, som efter den Apostoliska
kyrkans åskådning var en grof syndare, skall en och annan gång
förmanas (Tit. 3: 10) och, om han det oaktadt icke afstår från
sitt syndiga förhållande, skall han öfverlemnas åt satan (1 Tim.
1: 20) att han derigenom, om möjligt, måtte kunna ryckas såsom
en brand ur elden (Jude 23). Då vi fatte det i 1 Tim. 1: 20 om-
talade ”öfverantvardandet åt satan” såsom ett handlande allenast af
ordets tjenare å Guds vägnar med den enskilde syndaren — så
finna vi här, att äfven den grofve syndaren bör allraförst genom
speciellt till honom riktade förmaningar och med uttryckligt tillförsäk-
rande om saknad af Guds rikes välsignelser, alltså genom enskild
själavård, bearbetas för ett återinsättande i Guds rike. Men afstår
han, oaktadt denna på honom enskildt riktade själavårdande verk-
samhet, icke från sin synd, så skall man undvika honom (Tit.
3: 10; Rom. 16: 17, 18) och det ända derhän, att man icke undfår
honom i sitt hus, ej heller helsar honom (2 Joh. 10). Derest han
åter afstår från sin synd, så skall man förbarma sig öfver honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
