Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Gustaf Leopold Collinder.
det svåra i synden för ingen del kan mätas efter den yttre ger-
ningen samt att Gud allena förmår rätt afväga syndernas storlek.
En hemlig synd kan vara lika svår som en uppenbar: ”Que sint
autem levia et que gravia peccata, non humano, sed divino sunt pen-
sanda judicio”!). Derföre råder han att icke vänta till dess man
af församlingen anklagas för sina förbrytelser, utan sjelf angifva
sig för presten och bekänna äfven de hemliga synderna. Presten
skall derpå efter förbrytelsens beskaffenhet ålägga botgöring?). Jemte
de dagliga lätta synderna, som kunde utan speciell kyrklig vård
försonas, och de uppenbara grofva, för hvilka offentlig bekännelse
och bot inför församlingen måste ske, kom således genom Augusti-
nus rätt i dagen en tredje klass synder, de hemliga svåra, hvilka
han visar det vara nödvändigt att genom enskild bikt och bot in-
för presten försona. ”Nisi essent quedam (peccata) ita gravia, ut
etiam excommunicatione plectenda sint, non diceret Apostolus: Con-
gregatis vobis et spiritu meo tradere ejusmodi hominem satan&e in
interitum carnis, ut spiritus salvus sit in die domini Jesu. — Item
nisi essent quedam non ea humilitate poenitentie sananda, qualis in
ecclesia datur tis, qui proprie poenitentes vocantur, sed quibusdam cor-
reptionum medicamentis, non diceret ipse dominus: corripe eum inter
te et ipsum solum, et si audierit, lucratus es fratrem tuum. Postre-
mo nisi essent quedam, sine quibus hec vita non agitur, non quo-
tidianam medelam poneret in oratione, quam docuit, ut dicamus:
dimitte nobis debita nostra, sicut et nos dimittimus debitoribus no-
stris”3). Äfven från att taga det lindrigt med de dagliga lätta syn-
derna var således Augustinus, enligt hvad sistanförda yttrande vi-
sar, vida skiljd. Redan dessa äro enligt hans mening tillräckliga
att andeligen döda menniskan och för evigt skilja henne från Gud.
I följd af sådana djupt kristliga åsigter är han äfven angelägen, att
ett speciellt helande af de sår, som af de lätta dagliga synderna
den kristne tillfogades, af kyrkan erbjödes. Ian vinnlägger sig
derföre att uppvisa, huru vid den offentliga gudstjensten i bedjan-
det af femte bönen och den dermed förbundna ritus, att den And-
lige och församlingen slogo sig för bröstet, ett speciellt biktande
eger rum. I Biskopens fridshelsning: &ojvy 18 Jeg peta NÄVTMV
öpvv, och den derpå följande ömsesidiga fridskyssen församlings-
medlemmarne emellan, ville han äfven se en aflösning från de lätta
!) Enchir. ad Laur. Cap. 78.
2) Sermones de Verbis Domini, LXXXIL
3) Augustinus, De fide et oper. Cap. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
