Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Gustaf Leopold Collinder.
ledes äfven för uppenbara grofva. Hittills hade det i kyrkan va-
rit en stående regel, att uppenbara grofva syndare borde offentligen
inför församlingen bekänna sina brott och för dem göra uppenbar
bot; med Leo inträder häruti en förändring. Den offentliga bekän-
nelsen måste på grund af bans åsigter visa sig mindre behöflig och
träda tillbaka för den enskilda bikten för presten, hvilket äfven,
om än i en något sednare tid, verkligen skedde.
Men hvad kunde föranleda Leo att så afgjordt bryta med den
gamla kyrkliga grundsatsen, att uppenbara grofva syndare borde
offentligen inför församlingen bekänna sina synder? Utan tvifvel
härledde sig detta deraf, att Ambrosii och Augustini åsigter om
syndaförlåtelsens förmedling genom det legitima embetet nu alltmera
ingått i det kyrkliga medvetandet. Om församlingen eller den kyrk-
liga gemenskapen icke voro de egentliga bärarne af den gudomliga
nåden, utan hon förmedlades genom kyrkans embete, så var deraf
en gifven följd, att äfven bekännelsen af synderna så småningom
skulle ledas åt det sednare hållet. Leo’s varma förordande af bik-
ten för presten står också i närmaste och innerligaste samband med
hans tankar om prestens höga ställning såsom medlare mellan Gud
och menniskan. "”Multum enim utile ac necessarium est, ut peccato-
rum reatus ante ultimum diem sacerdotali supplicatione solvatur”!).
Hos Augustinus tagas ännu nådemedlen med i räkningen, så att
embetet måste betjena sig af nådemedlen, för att tillegna menniskor
syndaförlåtelse. Leo deremot skjuter nådemedlen helt och hållet
åt sidan. Hos den presterliga personen i och för sig är Herrens An-
de närvarande, och just i följd deraf är presten mäktig att åt men-
niskor förmedla alla Guds nådegåfvor och åt syndaren förlåtelse.
Presten är, med ett ord, för Leo en alldeles nödvändig ”precator,
intercessor, qui pro peccatore offert. Indulgentia Dei nisi supplica-
tionibus sacerdotum nequit obtineri”2). Huru måste det icke på
grund af sådana åsigter framställa sig såsom alldeles nödvändigt
att genom bikt för presten.söka hans hjelp och bistånd till fräls—
ning från synderna!
Samtidigt med Leo har Johannes Cassianus (+ 432) genom en ny
lära om synden föranledt förändringar i biktväsendet. Kyrkan hade
hittills vid bestämmande af hufvudsynderna (peccata gravia, mor—
talia, crimina) alltid fästat afseende på församlingslifvet:ju far—-
ligare en synd var genom den förargelse eller sedliga skada,
!) Leo, Epistola CVJLL, Cap. II.
2) Leo, Epistola CVII, Cap. IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
