Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Gustaf Leopold Collinder.
skriften: ”De vera et falsa poenitentia.” De vårt ämne allra när-
mast berörande läropunkterna i denna bok äro följande: Sedan arf-
synden blifvit i dopet helt och hållet utplånad, måste en kristen
för alla synder, såväl små som stora, hvilka han begår, göra bätt-
ring (poenitentia). Dertill hörer först och främst en djup och hjert-
lig bedröfvelse öfver synden; icke en ånger af fruktan för straff
(attritio) är tillräcklig; den kristne mäste innerligt begråta, att han
skilt sig ifrån Herren (contritio). Men till smärtan öfver synden
måste komma bikt för presten: ”representet vitam suam Deo per
sacerdotem.” Bikten är nödvändig först derföre, att hon är en
förödmjukelse, som verkar förlåtelse; serskildt för dödssynderna är
bikten det enda medlet, hvarigenom de kunna blifva förlåtliga: ”fit
enim per confessionem veniale, quod criminale erat in operatione;
et si non statim purgatur, fit tamen veniale, quod commiserat mor-
tale.” Bikten är vidare nödvändig på den grund, att hon är en
satisfactio; när syndaren öfvervinner sin blvgsel och inför Herrens
tjenare ingenting förtiger af sina synder, så tillfredsställes derige-
nom Guds rättfärdighet; Gud kan icke utan en sådan tillfyllest-
görelse öfva nad. Åndtligen är bikten vägen till absolution; pre-
sten kan hjelpa och lätta syndarens samvete, emedan han eger
makten att binda och lösa; Gud och alla Hans helgon bekänna sig
till hvad presten i detta fall gör: ”quibus enim remittunt sacerdotes,
remittit dominus”!). Vi finna här några nya lärobestämningar: Bik-
ten är nödvändig icke blott derföre, att hon beveker Gud till för-
låtelse och är den ordinarie vägen till absolution, såsom redan Al-
cuin angifvit, utan äfven på den grund, att hon genom den åt-
följande skammen och blygseln tillfredsställer Guds rättfärdighets
fordringar; vidare består absolution icke deruti, att presten före-
bedjande medlar hos Gud, utan uti ett prestens handlande i Guds
stad och ställe med menniskan. Slutligen indelas här synderna på
ett nytt sätt: De äro antingen dödssynder eller förlåtliga, och en-
dast genom bikt för presten kunna de förra förvandlas till den
sednare arten. |
Öfvergå vi nu till Skolastikerna, så hafva de allmänt upptagit
sistnämnda indelning af synderna, ehuru med åtskilliga närmare
bestämningar. Först och främst räkna de såsom dödssynder Johan-
nis Cassiani rotsynder, endast med den skillnad, att deras rotsyn-
der äro blott sju, sedan Cassiani cenodoxia blifvit sammanfattad
med superbia. Vidare anse de, att alla synder, äfven de förlåtliga,
1) Jfr De vera et falsa poenitentia Capp. 8—10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
